Inlägg 10: 16 jul 1966

Biltransaktionstillmötesgåendena

Jojomän, han hade en 1959 års Rambler och ville bara ha 2.850 kronor för den. Den var välhållen och välputsad, och han garanterade den personligen för mig – vad det nu betydde. Jag kanske borde ha ställt honom några djupgående tekniska frågor om bilen, men kunde inte tänka på en enda. Jag visste allt om lastbilsförgasare och skoterbromsar, men ingening alls om personbilar. Ville jag provköra? Ånej, inte i den här trafiken, det fick vara. Jag slog till och bilen var min.

Han skickade mig till en försäkringsagent som han kände och som skulle ge mig en extra förmånlig bilförsäkring, bara jag hälsade från honom. Agenturen låg högt upp i en äldre skyskrapa som konstigt nog låg mitt i Parkavenyn – på bilden den mindre, mörkare silhuetten i fonden – bara några kvarter söderut. Den byggnaden ägdes av järnvägsbolaget ‘Nya York Central’, och namnet på byggnaden, NEW YORK CENTRAL BUILDING, var ingraverat i manshöga guldbokstäver på fasaden. Ett antal år senare sålde järnvägsbolaget sin byggnad till ett företag vid namn ‘General Tire and Rubber’. Den nye ägaren gav då byggnaden namnet NEW YORK GENERAL BUILDING. På det viset reducerade de behovet av stenknackning och guld till nästan ingenting – de behövde bara förlänga C-et till ett G, och, med litet mera besvär, ändra T-et till ett E.

Parkavenyn med New-York-Central-byggnaden, New York (1963)

Parkavenyn med New-York-Central-byggnaden, New York (1963)

Försäkringsagenten var helt översvallande vänlig. Han väntade mig och hade redan fått alla uppgifter om bilen och mig själv och behövde egentligen bara min namnteckning och litet pengar. Han nästan kramade om mig av tacksamhet. – ”Hälsa försäljaren och tacka från mig.” – Det var en rar kille minsann! Tänk vad amerikanarna var trevliga.

Jag gick tillbaka till affären. Min försäljare höll på att förhandla med en annan kund, som köpte ett av de nya vrålåken ute på golvet. Kunde jag vänta en liten stund? Det gick ju bra, och jag fick tid att titta litet på de utställda bilarna – de skulle alla ha kostat mig ungefär hela min förmögenhet. Sedan gick jag ut på gatan för att värma mig litet – det var faktiskt kyligt därinne.

Efter en halvtimme var han klar med sin kund och kom ut och kallade in mig: ”Varför i all världen står ni därute i värmen? Det är ju 36 grader i dag.” – Han tyckte att jag var tokig, men det sade han inte, för han var en god försäljare och dessutom ett riktigt charmtroll – och så var han ung och snygg ovanpå allt det. När ville jag ha min bil? Den skulle registreras och han skulle själv ta hand om det hela för att, som han sa, jag var en så ovanligt god kund. Passade det mig att få bilen nästa måndag?

Annonser
Published in: on 2009/09/06 at 03:18  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: