Inlägg 244: 29 jul 1964

Underklädessmutsighetsgradsuppvisningen

”Vad skulle din pappa göra om vi inte var där?” frågade DaNi lugnt. – Den möjligheten hade jag inte ens tänkt på, så jag hade inte skrivit honom något om den saken. Jag satt just nu i den svettiga bilen och lärde mig saker för livet: ‘Ha alltid en ifall-att-plan, som alla inblandade känner till!’ – Så enkelt och uppenbart. Men det kommer man inte på förrän man sitter fast i en bil på van Wyckexpressvägen.

Mamma talade om att pappa hade varit ute och rest i många år och missat många tåg och kommit både för sent och för tidigt – men på något sätt alltid klarat sig. Han skulle inte omkomma på Kennedyflygplatsen, även om mottagningskommittén inte var på plats i tid. Så vi avstyrde min idé om att ge oss upp på smågatorna, och även jag lugnade ner mig.

Som på ett trollslag rörde sig trafiken igen. Genom hjuldjupt brunt regnvatten plöjde sig den stora bilen framåt, och så snart vi var på flygplatsområdet löpte det riktigt bra. Idlewildflygplatsen hade fått sitt nya namn redan en månad efter Kennedys död, och om vi hade kört där ett halvår tidigare så hade vi fått se ändringsarbetet här på bilden.

När Idlewildflygplatsen fick nytt namn, New York, 1964 (internet)

Vi parkerade bilen klockan 19.30 och rusade in i ankomsthallen. Det var tjockt med folk överallt – hur i all världen skulle vi kunna hitta stackars pappa där?

Men det var inte han utan vi som var stackars. Vi fick vänta i fyra långa timmar, tills hans plan äntligen anlände klockan 23.30. Men jag upptäckte att den internationella ankomsthallen hade en fönstervägg en trappa upp, där man kunde stå och titta rakt ner in i folks öppnade väskor på förtullningsdiskarna inunder. Och resenärerna anade inte att deras smutsiga underkläder visades upp för en intresserad publik ovanför dem. ”Detta är inte klokt”, tyckte jag – men visst var det kul. Och när pappa kom ut i hallen med sina väskor en halvtimme efter midnatt, trött men pigg och nyfiken, då stod vi alla där nere.

”Fick ni mitt telegram?” – Nej, det hade vi inte fått. – ”Jag sade till dem på SAS att telegrafera till Gymbrat att vi blir försenade.” – ”När gjorde du det?” undrade jag. – ”Det var för många timmar sedan”, sade han. ”Vi var tvungna att gå ner i Gander i Kanadaprovinsen Nyfunnetland (eng. Newfoundland) och vänta där i flera timmar, tills vädret i Nya York blev bättre. Det var då jag skickade telegrammet.”

Jodå, telegrammet hade anlänt till Nya York klockan 15.02 och levererats klockan 15.58 lokal tid, som du ser på fotot av det, bara några minuter efter det att vi alla hade gett oss iväg för att hämta bilen vid Universitetsplatsen. Peter Warrens uniformerade dörrvakt gav det till oss när vi alla kom dit vid halv-två-tiden på natten.

Flygförseningstelegrammet, New York (1964)

Annonser
Published in: on 2010/01/05 at 09:35  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: