Inlägg 420: 21 sep 1965

Födelsedagskarusellen

Så kom min födelsedag, och den firades med Rodgers & Hammersteins musikal Karusell på den nya Nya Yorks Delstatsteatern vid Lincolncentret – jag berättade om den teatern redan när Ed köpte biljetterna i augusti. Det var en underbar present. Karusell hade haft sin urpremiär redan år 1945, och detta var en av de många nyuppsättningarna sedan dess.

Vår uppsättning av Karusell, Lincolncentret, New York, 1965 (internet)

På 1900-talet flödade Broadway med musikaler, med flera urpremiärer vartenda år. För att du då skall förstå vilken fin musikal som Ed tog mig till på min 31-årsdag, så vill jag nämna att tidskriften Tid (eng. Time) år 1999 kom att utnämna just Karusell till århundradets bästa musikal.

Är något sådant värt två sånger för dig att lyssna på? Jag tror det.

Den manliga huvudrollen sjöngs av John Raitt – som jag under åren kom att se i många andra musikaler – och om du klickar här så framför han sin ‘Monolog’ (eng. Soliloquy), i vilken han drömmer om sina planer för sonen Bill. Detta inspelades redan år 1952, då han också hade den ledande rollen i Karusell, alltså tretton år tidigare.

John Raitt (internet)

Du skall få ett smakprov till från Karusell. Här sjunger Gordon McRae ‘Om jag älskade dig’ (eng. If I Loved You) i en uppsättning från år 1956. Klicka här för att få avnjuta det.

Gordon MacRae i Karusell, 1956 (internet)

Jag firades inte bara med karusell – vi gick säkert ut och åt också efter arbetet, Ed och jag, men där saknas anteckningar och jag sitter ju inte här och gissar. Men det kom också brev och paket från Örebro.

I brevet berättade mina föräldrar att deras gamla bil, en Volvo PV444, som de hade haft sedan år 1952, nu hade gått 200.000 kilometer och inte längre var fullt pålitlig på långresor. Den var som en familjemedlem. Det var den bilen som fick stå ut med mitt nytagna körkort. Det var den bilen som jag använde för att komma ut till alla de studentfester på gårdar runt om i Sörmland som jag var inbjuden till under de härliga veckorna under våren 1953. Det var den bilen som på en av dessa studentfester lät mig få dansa wienervals, med flickorna i fotsid chiffon, svepande runt i timtal i balsalen på von Rosens slott Lindö i Tystberga, en natts besök i en värld som på intet sätt var min egen och som jag därför minns som ett underbart feeri. Det var den bilen som sedan tog mig hem igen till Nyköping helt utdansad i morgonsolen. Ah, minnen! Gamla pålitliga Volvo PV – hade det redan gått tolv år sedan allt detta?

von Rosens Lindö slott, Tystberga (internet)

Annonser
Published in: on 2010/03/20 at 03:34  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: