Inlägg 422: 23 – 25 sep 1965

Bryllingssläktförhållanderedovisningen

Jag fick ett vykort från en brylling. Världen är fylld av bryllingar, jag har många, säkert att par dussin, och du har nog ännu flera utan att ens veta om det. Om världens alla 6,4 miljarder människor har, låt oss säga, två dussin bryllingar var, så finns det totalt 154 miljarder bryllingar. Världens totala landyta är 149 miljoner kvadratkilometer, vilket alltså betyder att världen kryllar av mer än tio bryllingar per hektar. Ganska ruskigt egentligen.

En brylling är, för den händelse att du aldrig har stött på någon, en släkting som, tre generationer tillbaka i tiden, har samma föräldrar som du själv har, tre generationer tillbaka i tiden.

Bryllingen som hade sänt mig vykortet hette Bertil Ernemark. Hans farmorsmor var syster till min farfarsmor, så nu förstår du precis hur vi var släkt med varandra. Men här kommer något intressant. Bertil var också min sysslingson, vilket är närmare än brylling men litet knepigare att beskriva, för det är en generationsglidning inblandad. I den relationen var hans mormorsmor syster till min farfar.

Denna vår dubbla släktskap kom sig av att Bertils mor var sysslingdotter till hans far.

En detalj till beträffande Bertil Ernemark kan ha intresse, även om något perifert, i detta sammanhang. På äldre dagar gifte hans mor om sig med sin syssling – dennes farmor var syster till hennes mormor.

Troligen läste du igenom det ovanstående och fann det både begripligt och fascinerande. Om så är fallet så är du i likhet med de flesta människor en professionell släktforskare. För min egen del kallar jag Bertil Ernemark min brylling och går över till att tänka på något annat.

På sitt vykort skrev Bertil att han den 2 oktober skulle resa till S:t Paulus (por. Sao Paolo) i Brasilien, dit hans mor hade flyttat med sin nye man – och syssling. Hans resa skulle gå med SAS via Nya York, där han gärna skulle vilja träffa samman med mig. Vykortet hade inte plats för något om hans arrangemang i Nya York, så jag var fullt beredd på att han inte hade ordnat någonting. Jag tänkte därför möta och ta hand om honom – han var ju så ung, bara 25 år, stackarn!

Hans adress hade inte heller fått plats på vykortet, så jag skrev till mina föräldrar att de skulle låta honom veta att jag skulle möta honom på flygbussterminalen på Manhattan, samma terminal som mamma anlände till en morgon när hon kom tillbaka ensam från Kalifornien året före.

Jag läste kortet om och om igen, och efter ett par dagar .. 2 oktober .. hmmm? Vad var det för bekant med den 2 oktober .. jag undrar .. låt mig se .. det var något med den dagen…

Annonser
Published in: on 2010/04/04 at 08:57  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: