Inlägg 571: 2 – 15 maj 1966

Chefsintroduktionstidpunktsolämpligheten

Så maj månad rullade in, månaden som hade varit vikt för Poughkeepsie, och jag var kvar i Nya York. Men nu var det mycket mindre tryck på oss i vår grupp, för vi var faktiskt rätt så färdiga för finaltestningarna på E F Huttons egen nya maskin i IBM:s fabrik. Vi visste nu att förseningen berodde på att de inte hade börjat bygga maskinen i tid. Men vi låg inte och latade för det – det fanns alltid detaljer som kunde förbättras och poleras om man hade tid för det. Så det var fortfarande arbete från klockan 17 till klockan 05 eller så.

Jag var nu helt van vid att gå hem från datacentret till fots. När jag kom upp ur underjorden och ut, så var det ofta nattmörkt och när jag kom hem fullt dagsljus – det gick undan på dessa breddgrader. Jag köpte min Nya Yorks Tidender på hemvägen, och om det var skönt väder satte jag mig kanske en stund i parken intill Häroldstorget och tittade på rubrikerna. Men ibland, till och med i maj, var det såpass kallt i gryningen att det var frost ute i förorterna, och då höll man värmen uppe genom att gå vidare.

Den 5 maj fortsatte vi att arbeta ända till klockan 07.00. Inte för att vi hade extra mycket att göra, nej, inte alls. Men den dagen blev vi bjudna på frukost av vår nye chef. I stället för Tom Farrelly hade vi nu fått en chef som hette Ernie Finkenstadt. Hur bekantar man sig med dem av sina anställda som bara arbetar nattetid? Man låter dem stanna kvar ett par timmar längre på arbetet och sedan äter man frukost med hela den gäspande hopen.

Stackars Ernie! Det var inget fel på honom, inte alls, men han efterträdde Tom som vi alla älskade, och detta arrangemang med frukost som sängfösare vid en tidpunkt då vi annars redan skulle ha kunnat sova sött därhemma efter en lång natts arbete, det var inte en gynnsam början.

På söndagen mitt i maj gjorde Ed och jag en dagstripp inåt landet i en förhyrd Volkswagen. För att ha ett mål valde vi, utan att titta närmare på kartan, den punkt där delstaterna Nya York, Nya Jersey och Pennsylvanien möts. Vi räknade med att punkten inte skulle finnas markerad ute i naturen, men vi skulle söka efter den så gott det gick. Det visade sig att den, alldeles riktigt, inte var markerad, för den låg mitt ute i Delawarefloden (eng. Delaware River).

Litet mera intressant än den punkten var den rätt höga bergsknallen som låg strax innanför Nya Jerseys gräns, och på toppen av den såg vi en stor obelisk. Vi körde förstås dit upp – det var en offentlig delstatspark – och man kunde gå upp i obelisken, vilket vi förstås hade gjort, om inte dörren hade varit låst.

Obelisken på delstatens högsta punkt, New Jersey (internet)

Annonser
Published in: on 2010/06/09 at 10:43  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: