Inlägg 1.013: 16 jun 1967

Mustangbekantskapsgörandetillfället

Det fanns inte en levande själ någonstans, bara en parkeringsplats framför hamnskjulet på den angivna adressen. Försäljaren parkerade bilen och jag gav honom de överenskomna 105 kronorna. Han fick sin bil och gav sig genast iväg tillbaka till Yonkers.

Att det inte fanns någon där berodde förstås på att vi hade kommit dit just i tid för lunchrasten. Ingenting skulle hända under en timme framåt, och jag sade till Ed att ge sig iväg till sitt arbete. Men han stannade ändå kvar i en halvtimme hos mig och Mustangen på parkeringen. Jag fick provsitta bilen för en bild, och det kändes gott.

Sitter i pappas Mustang på kajen, Brooklym (1967)

På andra sidan hamnskjulet låg minsann M/S Blankaholm, precis som Nya Yorks Tidender hade sagt. Jag visste fortfarande inte om den skulle ge sig av samma dag eller först på måndagen. Allt jag visste var att jag hade gjort mitt bästa för att få bilen dit så fort det gick.

Pekar på M/S Blankaholm vid kajen, Brooklyn (1967)

När Ed hade gett sig iväg till sitt jobb hade jag fortfarande en bra stund kvar att vänta. Jag tycker faktiskt om att ibland tvingas göra ingenting på en för mig helt obekant plats under en begränsad tid. Det är bra avkoppling att bara gå och skrota en stund.

När hamnarbetarna kom tillbaka från sin lunch fick jag trots allt köra pappas röda Mustang, fast bara till en bevakad, inhägnad parkeringsplats. Jag fick gå till ett kontor för litet pappersexercis, och hela den här vistelsen i hamnen kostade mig inte ett öre – i motsats till alla de mutor, eller ‘bakshish’, till höger och vänster, som jag hade varit beredd på.

Jag fick veta att m/s Blankaholm skulle avgå först på måndagen, så när fredagskvällen kom med åska och skyfall så visste jag att Mustangen fortfarande stod i inhägnaden på kajen. ”Nu blir den ren i alla fall”, tänkte jag då, för det skyddande vaxet hade blivit rätt smutsigt.

Sedan gick jag till Walston och arbetade hela eftermiddagen och kvällen. Klockan 02 kom jag hem och ringde då till pappa och väckte honom klockan 07 – inte snällt, men jag hade glömt att det var bara 5 timmar mellan oss på sommaren. Jag berättade var bilen befann sig och hur jag hade kört den – några meter på kajen – och att den kändes bra och såg vacker ut.

Då och då under dessa bråda dagar med viktiga ärenden kastade jag ändå ibland en blick i Nya Yorks Tidender och läste om vad som försiggick i Vietnam. Det stod där att kriget kostade Amerika en miljon kronor per dödad fiendesoldat. Det var på sitt sätt en skön känsla att kunna räkna ut att jag enligt den taxan inte under hela min livstid skulle komma att ha betalt tillräckligt i skatt för att bekosta avrättningen av en enda människa.

Vietnamkriget, 1967 (internet)

Annonser
Published in: on 2011/01/19 at 07:55  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: