Inlägg 1.031: 14 jul 1967

Flytetygsupplevelserna

Färjeöverfarten betingade det facila priset av 1,45 kronor var. Jag tyckte det var ohyggligt billigt, men så kom jag på att i Nya York kunde man åka tunnelbana hur långt och hur länge man ville för bara 1,04 kronor. Och då kändes det plötsligt inte lika billigt. Men så är det med främmande pengar – man vet egentligen inte vad de betyder, och då kan man ju betala vad som helst.

På Bygdön låg det flera muséer alldeles intill färjebryggan. Det som berörde Roald Amundsens resa till Sydpolen år 1910-1912 var det intressantaste.

Roald Amundsen (internet)

Jag hade tidigare inte vetat något om hans båt Fram och egentligen aldrig brytt mig särskilt mycket om hur han kom till denna ogästvänliga plats. I dag vet jag det, eller rättare sagt: jag visste det år 1967 och kom att få det inbultat i huvudet en gång till år 2006, men det vill liksom ändå inte fastna. Jag är uppenbarligen inte ämnet till en polarforskare.

Amundsens polarskepp Fram (internet)

Det var spännande att stå rätt framför polarskeppet och inbilla sig vad den stackars isen kände när denna starka träbåt nalkades för att bryta sönder den.

Polarskeppet Fram, Bygdön, Oslo (1967)

Man fick gå ombord på Fram också. Den här bilden uppe på däcket tog Ed av mig – om du kan hitta mig där, gömd bakom en trappstege som jag är.

Gömd för kameran bakom trappstegen, Skeppet Fram, Bygdön, Oslo (1967)

Den här skylten satt på en vägg på muséets utsida. Den var inte bara 34 år gammal utan också nerklottrad av annat än tidens tand. Men den var så typiskt amerikansk att vi måste ta en bild av den. På sådana minnesskyltar står det i Amerika alltid mera om den som har satt upp skylten och hans ställning i samhället än om det som skylten gäller. Vi kände oss för ett ögonblick helt hemma, Ed och jag.

Amerikansk minnesskylt för Amundsen, Bygdön, Oslo (1967)

Snett emot Frammuséet låg ett museum om Thor Heyerdahl och hans expeditioner, framför allt Kon-Tiki år 1947. Det var bara 20 år tidigare och var något som jag som barn hade följt när det hände – det var inte något förhistorskt som upptäckten av Sydpolen. För inträdesavgiften på 70 öre fick vi se kopior i naturlig storlek av alla de flottar som Heyerdahl hade rest runt på ute på världshaven.

Thor Heyerdahl framför Kon-Tikiflotten (internet)

Men efter alla dessa fartyg var det nu hög tid för de verkligt gamla båtarna. Vikingaskeppen, det som mest hade lockat Ed och mig hitut, fanns inte bland de andra muséerna utan en kilometers promenad därifrån förbi mängder av fina och trevliga villor.

Villa på Bygdön, Oslo (1967)

Det slog mig att det måste vara en annorlunda tillvaro för dem som bodde här i sin fridfulla villastad – de hade varenda dag sin gata fylld med turister på väg till och från muséet därbortigenom.

Villa på Bygdön, Oslo (1967)

Annonser
Published in: on 2011/02/03 at 10:24  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: