Inlägg 1.098: 21 – 22 jul 1967

Kaféförfriskningstillfället

Han förblev Frankrikes kung fram till nästa revolution år 1848, då han i februari abdikerade till förmån för sin 9-årige sonson Filip (fra. Philippe), vilken man emellertid inte accepterade utan i stället införde republik. Ludvig Filip flydde inkognito som Herr Smith tillsammans med Maria Amalia i en vanlig hästdroska till säkerhet i England. De steg i land i Nyhamn (eng. Newhaven) och tog tåget till London. Med drottning Victorias goda minne bosatte sig sedan Ludvig Filips familj i Claremont  söder om London.

Ludvig Filip dog år 1850 och Maria Amalia år 1866. Tio år senare överfördes deras kvarlevor till Frankrike och begravdes i familjen Orleans gravkapell i Paris.

Undra på att det nu stod ett monument med en byst och huttrade uppe på klippan vid Nordkap! Utan att veta ens vem bysten var fick jag Ed att försöka stå stilla intill den i stormbyarna, för dimman hade tillfälligt tunnats ut litet. Jag lyckades då med att få vår enda bild av vårt besök häruppe.

Ed försöker stå stilla invid bysten av Ludvig Filip, Nordkap (1967)

Men vi köpte ett vykort för säkerhets skull, och på det kunde vi bättre se hur kung Ludvig Filip såg ut. Vädret gör en hel del skillnad.

En lugnare bild av Ludvig Filips byst, Nordkap, 1967 (vykort)

Och vi hade det väder vi hade. Det hade plötsligt blivit betydligt klarare – nu kunde vi faktiskt se kaféet strax till höger om oss. Det såg ut som ett skjul, men arkitekturen är av mindre betydelse när man måste komma in någonstans för att rädda livhanken. För att komma dit var det bara att slappna av ett ögonblick och låta sig blåsas dit. Vi skulle aldrig kunna arbeta oss mot vinden tillbaka till bussen, men kaféet var nu och bussen var sedan.

Våra medpassagerare satt därinne alla fyra, men vi slog oss inte i slang med dem – vi längtade inte efter sällskap för att jämföra strapatserna. De verkade rätt oberörda. Vi tog en kaffe och två bullar – jag skulle inte kunna sova efter kaffe. Det var svindyrt, men bara att få sitta därinne förtjänade varje öre det kostade.

Kaffeservett, Kaféet vid midnatt, Nordkap (1967)

Om det hade varit klart väder och utan storm hade vi naturligtvis varit ute på klippkanten och njutit av att se solen stå i norr rätt över nordpolen.

Midnattssolen från Nordkap i vackert väder (internet)

Och om solen hade varit skymd, men molnen runt klipporna hade legat lägre ner, så hade det åtminstone varit intressant att vistas därute. Men nu upplevde vi midnattssolen inne på kaféet.

Nordkapsklipporna i lägre liggande moln (internet)

För att vara säkra på att inte missa bussen gick Ed och jag därifrån redan klockan 00.15. Bussen skymtade fram ur diset, och med några energiska steg rätt in i vindögat gick det faktiskt. De andra kom strax efter oss, och så snart alla var på plats satte chauffören igång tillbakafärden. Klockan 01.00 var vi vid terminalen, och där nere var det någorlunda stilla. Det tog inte många minuter innan vi skönt låg på örat och drömde om att ha gjort detta äventyr 172 år tidigare. Utan buss.

Annonser
Published in: on 2011/03/19 at 22:15  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: