Inlägg 1.137: 28 jul 1967

Dagligvaruinköpen

På fredagsmorgonen klädde vi oss i affärskläder, dels för att vi skulle gå i butiker – och dels för att det var rätt svalt i luften. Jag behövde köpa ett par saker som jag ville ha med mig från Sverige men inte hade brytt mig om att söka efter i Stockholm. Jag visste nämligen precis vart jag skulle gå för att få tag i dem här i Örebro.

Först var det färgfilm, som här kostade bara hälften av i Amerika. För det gick vi till mammas fotoaffär på Engelbrektsgatan, och där köpte jag tio 36 bilders rullar, och de kostade mig totalt 130 kronor. Jag var noga med att få ordentliga kvitteringar på sådant som skulle införas till USA, för vi fick bara ta med inköpta varor för upp till 100 dollar – d v s 518 kronor – utan att betala tull. Det var mycket begärligt att handla så mycket som möjligt i Europa, där det mesta var betydligt billigare än i Amerika.

Räkning på filmrullar, Foto 7-an, Örebro (1967)

Nästa inköp gällde svenska triopärmar i A4-formatet. Det fanns inga obrutna gaffelpärmar i Amerika, så jag måste ta med mig några från Sverige varje gång. Jag är lycklig över att vara född i Sverige och där ha fått lära mig att uppskatta den överlägsna svenska metoden för att förvara dokument. Och när det nu bara är Sverige som använder dem, så är jag stolt också över att det är i Sverige som de tillverkas. Det hade förstås varit bekvämare om de hade funnits att köpa i Nya York, men man kan ju inte få allt där.

På väg till Westlings pappershandel på Storgatan för att köpa dessa pärmar gick vi förbi en nyöppnad Gumpertsbutik på Engelbrektsgatan, och då hoppade vi in där i stället. Jag köpte hela 10 blåa pärmar, för de fylls snabbt. De fanns inte längre i mollskinn, så det fick bli blått tyg i stället. Även om tyg inte var fullt så gediget så var det lika användbart, och det var ju det som var viktigt. Det skulle bli för åbäkigt att ta med pärmarna på planet, så de fick sända dem till Nya York. Det sved litet i portmonnän, men det var det värt.

Min räkning på 10 triopärmar, Gumperts, Örebro (1967)

Jag hade drömt om att ha en liten ryavepa som väggbonad i 351-an, och den hittade vi i varuhuset Krämaren. Det var ju inte något varuhus utan en ‘galleria’, men det ordet fanns inte år 1967. Motivet var en rödtonad kalkon, och den skulle passa riktigt bra in därhemma. Den skulle jag utan vidare få plats med i min resväska.

Ryavepan från Örebro 1967, Palm Springs (2011)

Räkningen för ryavepan, Perssons Garn, Krämaren, Örebro (1967)

Medan vi ändå var i Krämaren tittade vi in i bokhandeln, men jag kände mig utköpt vid det här laget, och Ed hittade ingenting som han ville ha. Så vi gick hem.

Annonser
Published in: on 2011/04/11 at 09:50  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: