Inlägg 1.203: 23 – 24 sep 1967

Pardansolagligheten

En del bögar är, precis som vanligt folk, av naturen rätt sällskapliga. Jag avser här inte sällskap för natten utan sällskap så där i största allmänhet – dit hör förstås de som sysslar med skvaller, vilket ju kräver sällskap för att fungera, men också de helt oskyldiga bögar som trivs med att umgås stup i ett. Ed och jag var rätt nöjda med det sällskap som vi dagligen hade på våra arbetsplatser – under fritiden tyckte vi bäst om att vara ensamma eller tillsammans med varandra. Inte jämt, bevare sig väl, men för det mesta.

På sommaren gav Riisparken ett fint tillfälle att få träffa både bekanta och obekanta. Delvis för sex, men mest bara för att prata om ditt och datt. Mycket prat om andra bögar, alltså rent skvaller, men också om det som bögvärlden var fylld med, sådant som öppnade barer och stängda barer och polisrazzior. Varje dag läste jag min Nya Yorks Tidender rätt noga, men det stod ingenting om sådant i den. Tidningen hade sin slogan i en liten ruta längst upp på första sidan: ‘Alla nyheter som är lämpliga att trycka’ (eng. ‘All the News That’s Fit to Print’), så det var helt uppenbart att sådant som gällde bögvärlden inte lämpade sig att trycka.

Av den anledningen fyllde sällskapslivet i Riisparken en mission som nyhetsförmedlare, och det var under just det här veckoslutet som Ed och jag där fick höra att det hade öppnats en ny bögbar på Kristoffergatan invid Sheridanparken. Den kallades Stenväggen och hade startats av maffian efter det att ett domstolsutslag 1966 hade gjort det olagligt att i Nya York vägra homosexuella gäster service under fridsamma förhållanden (se inlägg 544). Dessa hade ju sedan länge serverats alkohol på bögbarena, men det hade alltid varit förenat med mutor till polisen och ändå inneburit vissa risker för arrest och publicitet, även om det på senare tid sällan hade lett till fällande domar. Nu hade det alltså blivit lagligt för vår sort att dricka på lokal, och det hade fått maffian att ta risken att öppet starta Stenväggen som en bögbar.

Nåja, öppet och öppet. Vi fick också höra att killarna på Stenväggen dansade med varandra i pardans, alltså vända mot varandra precis som vanligt folk. Detta var något helt annat än raddansen som jag hade sett ute på Eldön under min första vecka i Amerika (se inlägg 34). Detta var dock något som Stenväggen inte hade rätt att tillåta på eget bevåg, för raddans var fortfarande den enda sorts dans som män fick utföra utan kvinnosällskap. Så om det nu var tillåtet att supa men inte att dansa pardans, ja då blev alltså Stenväggen olaglig ändå, fast på ett annat sätt – och därför ägt av maffian.

Annonser
Published in: on 2011/08/05 at 07:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: