Inlägg 1.212: 9 okt 1967

Tunnelbanekapacitetshöjandet

Redan 1943, då Hitlers krigslycka började vända, hade tanken väckts om att i Nya York skapa ett center för världshandeln, men det tog 18 år innan man på våren 1961 kunde tillkännage att man hade ögonen på en tomt för detta center någonstans på Manhattan invid Österån. Men eftersom det var Hamnkontoret (eng. Port Authority), en organisation som var gemensam för Nya York och Nya Jersey, som skulle bygga detta center, så protesterade Nya Jersey och förfäktade idén att i stället lägga det på Manhattans västsida invid Hudsonfloden. Där skulle det bli mera tillgängligt för alla dem från Nya Jersey, som skulle resa till och från centret varje dag. Därför beslöt man i december 1961 att just kvarteren runt Radiomarknaden låg bäst till – dels var det så gott som bara gamla ruckel där och inte många bosatta människor att köra bort och finna andra bostäder för, och dels var det just där som Hudsonstationen låg, ändpuinkten för tunnelbanan från Nya Jersey. Perfekt!

Perfekt för alla utom för dem som arbetade och handlade i butikerna i Radiomarknaden eller bodde i kvarteren däromkring. Så här såg den utstakade tomten ut, när allt stod kvar där som förr.

Världshandelscentrets framtida tomt, New York, Före 1965 (internet)

Men alla blir nöjda om man bara betalar bra – fast mindre nöjda om man använder politisk makt. Husen började inköpas eller exproprieras i mars 1965, och den 21 mars 1966 började rivningen av de tretton kvarterens nu tömda hus för att frilägga 65.000 kvadratmeter mark för det planerade centret.

De flesta rivningshusen var små, med bara några få våningar, men det fanns också några enstaka på över 20, som dessa två likadana kontorshusen. De hade byggts 1909, och det var i källarvåningarna under dem som Hudsonstationen låg.

De två kontorshusen ovanpå Hudsonstationen, New York (internet)

Det fanns två enkelspåriga järnvägstunnlar, en i var riktning, under Hudsonfloden.

Tåg i en av tunnlarna under Hudsonfloden, 1963 (internet)

Hudsonstationen kunde betjäna upp till 687.000 passagerare per dag, flera än någon annan järnvägsstation i Nya York. Denna kapacitet hade uppnåtts genom eleganta lösningar på de två faktorer som begränsar kapaciteten – vändningen av tågen och förpassandet av passagerarna till plattformen:

  • Spåren lades så att de formade en slinga, så att tågen aldrig behövde vända utan bara stanna vid en av de fem plattformarna och sedan fortsätta in i den andra tunneln för att köra tillbaka till Nya Jersey..
  • En sluttande passage byggdes för passagerarna mellan gatunivån och tågen två våningar nere i underjorden, så att folk inte behövde vänta på hissar eller trängas i trappor.

Biljettkontor, väntsalar och butiker fanns tillgängliga på våningplanet mellan gata och tåg.

Annonser
Published in: on 2011/08/13 at 09:44  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: