Inlägg 1.230: 4 – 13 nov 1967

Slummerveckan

Det kändes extra skönt att komma hem från jobbet på fredagen den 4 november. Ingenting särskilt hade hänt under veckan, men ändå kände jag det som en befrielse att ha två lediga dagar framför mig.

Så brukade jag inte känna det. Jag älskade mitt arbete. Jo, naturligtvis älskade jag min fritid också, för då kunde jag vara tillsammans med min lika älskade Ed. Jag älskade också Nya York alldeles otroligt, och där älskade jag vår lilla lya alldeles förfärligt mycket. Och så älskade jag den underbara aktiemarknaden och den senaste semesterresan – och nästa semesterresa som vi alltid hade i faggorna.

Nej, stopp nu – detta är sirap i överkant!

Inte om man kommer hem och bara vill lägga sig på dyschan och sluta ögonen och känna sig lycklig. Vilket var precis vad jag gjorde den här fredagen.

På lördagen vaknade jag efter en lång natts sömn och kunde inte röra mig. Nej, inte så illa – jag kunde helt visst röra på mig, men jag ville bara inte röra på mig. Jag ville bara fortsätta att sova. Och det gjorde jag – jag lät Ed gå ut och göra vadhelst han ville under hela veckohelgen, men jag bara låg stilla och gjorde ingenting. Ed lagade till maten och jag åt den gärna, men sedan föll jag tillbaka på dyschan.

Sömnighetsillustration (internet)

Han tyckte att jag skulle gå till doktorn, men jag var inte alls sjuk – bara trött. Under veckan släpade jag mig till arbetet och där fungerade jag bra, fast jag drömde hela tiden om att få komma hem och lägga mig. Och så gjorde jag varje dag – jag lade mig på dyschan och sov ett par timmar, åt sedan middag, vilade igen – och sedan när det var dags att sova så gick det inte alls. Normalt brukade jag tända och läsa någonting om jag inte kunde sova, men nu var jag alldeles för trött för att ens tänka på att göra något så ansträngande, så jag bara låg där.

Först framemot fredagen den 11 november började jag vakna ur min dvala, och under veckoslutet som kom var jag ute med Ed precis som vanligt. All trötthet var bortblåst.

Jag hade inte känt mig sjuk alls, magen hade inte krånglat, ingen feber, mått gott hela tiden, bara varit hopplöst trött under en hel vecka. Jag måste ha drabbats av någon sort virus, men det kommer jag aldrig att få veta.

Mamma skickade mig en önskelista – o herregud är det jul nu igen? – och där fann jag gummistövlar, en diskret slips, och prenumeration på veckotidskriften USA:s Nyhets- & Världsrapport för pappa, och för mamma ett fotoalbum, fyra små parfymflaskor från Bloomingdales (sådana som jag en gång tidigare hade gett henne), och en enda modetidning (ingen prenumeration!). Och absolut ingen bilradio – som jag nyligen hade hotat med.

Annonser
Published in: on 2011/08/19 at 01:56  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: