Inlägg 1.232: 11 – 21 nov 1967

Högreboningsbyggnadsverksamhetsinställandet

Jag blev mäkta generad över att det var en nyhet för mig när mamma skrev att Ingrid Bergman just uppträdde på Broadway i huvudrollen i Eugene O’Neills ‘Bygg dig allt högre boningar’. Ingrid Bergman var ju så gott som en släkting till alla svenskar, och Eugene O’Neill hade varit stamgäst på den långt tillbaka i tiden rivna baren Gyllene Svanen snett över gatan från där jag bodde på Sjätte avenyn (se inlägg 822).

Programmet till Ingrid Bergman på Broadway, 1967 (internet)

Och jag hade inte ens lagt märke till annonserna för denna föreställning i Nya Yorks Tidender, som jag lusläste varje dag! Mamma undrade vad jag tyckte om Ingrid Bergman i sin roll i den pjäsen, men det fick hon aldrig veta. Jag kom nämligen aldrig att se den. Varför inte? Kanske att Ed inte var intresserad av O’Neill – och eftersom jag aldrig hade sett någonting av honom, så hade jag väl inte haft någon anledning att insistera.

Den svenske kungen fyllde 85 år den 11 november. Gustaf VI Adolf kallades Herr Pliktén efter sitt valspråk ‘Plikten framför allt’, och han var verkligen älskad av det svenska folket. Så jag satt där i 351:an med brevet i hand och hurrade litet lågmält för mig själv på svenskars vis.

Kung Gustaf VI Adolf (internet)

Ed och jag inriktade oss nu bara på vår resa till San Juan den 21 november. Vi hade mycket mindre resfeber den här gången, för vi hade ju varit där en gång tidigare (se inlägg 453). Det kändes ungefär som att resa ut till sommarstugan. Att inget svar hade kommit från vårt strandpensionat Lutèce, dit vi förstås hade tänkt återvända, kändes inte alls oroande. Jag hade skrivit och bokat ett rum för oss i god tid, och nu skulle vi bara flyga dit ner och ringa på dörren och hoppas på det bästa. Annars skulle vi alltid klara oss på något sätt. Om man inte är flexibel när man reser så blir man bara missräknad hela tiden.

Den här gången behövde vi inte anlända dit i dagsljus för att orientera oss och arrangera husrum, utan nu kunde vi snällt stanna kvar på arbetet till dagens slut och sedan åka ut till Kennedyflygplatsen. Planet skulle gå klockan 20.00, så vi gav oss iväg hemifrån med tunnelbanan omkring klockan 18 och checkade in i god tid. Det var fem plusgrader och en snål vind, och vi såg fram emot ljummare brisar i Puerto Rico. Planet lyfte i rätt tid, och eftersom vi hade vetat att vi skulle få middag på planet så hade vi gjort oss ordentligt hungriga och njöt därför av flygmaten. När måltiden var över var det nästan tid att landa i San Juan – tre timmar går fort – och hjulen tog mark precis vid midnattsslaget. Det visade sig vara 26 grader varmt, precis som vi hade väntat oss.

 

Annonser
Published in: on 2011/09/05 at 04:03  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: