Inlägg 1.234: 22 – 26 nov 1967

Semestervistelsebeskrivningsformgivningen

Frukosten sköttes av en ung kille, som arbetade halvtid på Lutèce fram till klockan 12.00. Han kunde laga till omeletter och skinka och ägg i ett nafs, men bortsett från frukosträtternas namn begrep han inte ett skvatt på engelska.

När Ed och jag besökte San Juan 1965 så var allting nytt och spännande för oss. Jag berättade då om allt som vi gjorde i kronologisk ordning. Nu var vi ju här för andra gången, det mesta var gammalt och bekant, och vi hade ingenting som måste göras. Nu var vi här bara för att vila upp i värmen och må gott.

Största delen av våra fem dagar i San Juan tillbringade vi nog på vår pensionat och i Atlanten rätt framför det, för vi var inne i det centrala Gamla San Juan bara två gånger på hela tiden. Vilket faktiskt var mera än 1965, då vi inte hade tid att syssla med en och samma sak i mera än tio minuter innan vi måste ge oss på nästa sak på vår lista.

Därför kommer jag nu den här gången inte att redogöra för vår vistelse i tidsordning. Med hjälp av de bilder som vi själva tog kommer jag att redogöra för vad vi gjorde, men utan hänsyn till kronologin och sammanhangen. Jag gjorde samma manöver när jag berättade om vårt besök på Expo 67 och tyckte att det fungerade bra då. Vi får väl se hur det passar in på en semester i Västindien.

Naturligtvis lämnade vi vårt pensionat mer än för de två besök inne i centrum som jag just nämnde. Vi var ju tvungna att äta mera än frukost under vistelsen, och för det fick vi hitta diverse matställen. Det fanns många enkla serveringar som låg på bekvämt gångavstånd – och du minns väl hur mycket Ed och jag tyckte om långpromenader. Vi kunde ha hoppat in på Sheraton hotell eller liknande också, men då kunde vi lika gärna ha stannat i Nya York.

Först skall jag visa upp några bilder av vad som var nytt på själva Lutèce  den här gången.

Från frukostborden kunde man se hur pensionatets tidigare bakgård hade pyntats upp i och med att tre gästrum hade inretts i annexlängan. Efter vad jag hade förstått var dessa rum av en mycket högre klass än de i huvudbyggnaden. Men dem fick vi aldrig se, för de var alla belagda med gäster under hela vår vistelse på Lutèce. Allt som syntes var att de hade små privara verandor, liknande de fyra gästrumsbalkonger som huvudbyggnaden hade mot havet. Här sitter jag och drömmer om att en gång ha råd att bo i dessa fina rum – något som jag hoppas att du inte ett ögonblick skall tro på.

Sitter intill annexlängan, Lutèce, San Juan (1967)

Annonser
Published in: on 2011/09/07 at 07:15  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: