Inlägg 1.265: 1 jan 1968

Ålderspensionstankarna

Du har nog märkt att jag i samband med varje årsskifte har skrivit ner exakta uppgifter om resultatet av mina vilda börsspekulationer under det just gångna året. Och för varje gång jag fick en löneförhöjning så har jag också rapporterat om den. På så sätt har jag hållit dig à jour med inkomstsidan av mina finanser.

Det kunde kanske tyckas att jag borde ha inkluderat pengarna på banken också, men det rörde sig aldrig om några stora belopp. Men å andra sidan levde jag heller aldrig ur hand i mun – det skulle ha varit mig alltför skrämmande – utan jag försökte alltid att på banken hålla mig med en buffert på några månadslöner för oförutsedda utgifter. Och när vi hade en långresa i sikte, lade jag undan litet mera än vanligt för de extra utgifter som den skulle kräva. Men jag sparade ingenting för att ha på gamla dar. Jag tänkte faktiskt aldrig på gamla dar – de existerade inte i min tillvaro.

De pengar som blev över för mig gick ut på aktiemarknaden, och det kan väl på sitt sätt kallas långsiktigt sparande. Vilket ju blir till en form av sparande för gamla dar, även om man då inte tänkte så.

Över huvud taget ägnade sig människorna på 1960-talet betydligt mindre åt att tänka på sina finanser efter pensionsåldern än vad de gör i dag. Om man hade ett arbete som man klarade av kunde man då för tiden räkna med att behålla det ända fram till pensionsåldern. De flesta firmorna stod för en ålderspension, åtminstone för sina tjänstemän.

För att få rätt till en sådan ålderspension, måste man på många företag ha arbetat där i minst ett specificerat antal år, när man uppnådde pensionsåldern. (På IBM var det 10 år som gällde.) Man kunde i unga år gärna hoppa mellan olika arbetsplatser för att skapa sig bättre villkor, men senare i livet var det viktigt att man stannade kvar på samma företag för att få rätt till att få sig en ordentlig ålderspension utbetalad varje månad för resten av livet efter det att man hade pensionerats.

Man slutade vanligen att arbeta vid 65-årsstrecket, och då ersattes lönen av ålderspensionen. Varje företag hade sina egna regler för hur stor den skulle bli och om den skulle stiga i takt med levnadskostnaderna. (Min pension från IBM uppgick till ungefär 40% av min lön just före pensioneringen. Och det beloppet justerades aldrig, så samma belopp har kommit i alla år – ingen höjning har skett som kompensation för den stigande prisnivån.)

Annonser
Published in: on 2011/10/06 at 09:33  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: