Inlägg 1.266: 1 jan 1968

Ålderdomsfinansproblemsavsaknadsantagandet

Den statliga folkpensionen började också normalt att betalas ut från 65 års ålder. Storleken på den avgjordes av ens arbetsinkomst under ens tio eller femton bästa inkomstår, och dessutom på ens civilstånd: var man gift när man pensionerades fick man mera än om man var ensamstående. (Min egen folkpension uppgick till 20% av min lön just före pensioneringen.) Man kunde få påbörja sin folkpension från så tidigt som vid 62 års ålder, men i så fall reducerades pensionsbeloppet med upp till 20%. Folkpensionen var indexreglerad i takt med konsumentprisindex och justerades uppåt en gång om året.

Jag räknade med att det skulle gå alldeles utmärkt att efter min pensionering leva på 60% av min lön, särskilt som jag ju då mot slutet borde ha uppnått en mycket högre lön än vad jag hade nu efter bara några få år i arbetslivet. Jag skulle kanske inte få råd att resa runt i världen lika mycket – sådant kostar alltid mycket pengar – men efter 65 års ålder ville man nog inte resa lika mycket ändå. Och därmed slutade mitt fem minuters tänkande på min stundande ålderdom.

Du märkte säkert att jag inte tog med min älskade livspartner i dessa funderingar. Jag räknade nämligen med att Ed skulle komma att vara i samma situation som jag när vi nästan samtidigt uppnådde pensionsålden – han var just två år yngre än jag. Och då skulle hans företag, om det nu var Allied Chemical eller något annat, ta hand om hans pensionsbehov lika väl som IBM skulle ta hand om mitt. Om vi då fortfarande bodde ihop skulle det då bara bli ännu bättre. Så det var ingen idé att oroa sig för honom heller.

Men hur låg det då till med Eds finanser? Jag har med avsikt inte skrivit något om vem av oss som betalade vilka av våra utgifter, helt enkelt därför att vi inte hade några regler för sådant. Det var helt beroende på omständigheterna vid betalningstillfället: vem som hade mest pengar, vem som lättast kunde få tag i pengarna, eller kanske rentav vem som kände sig mest upprymd. Men trots att vi inte hade några sådana regler, så skall jag nu försöka att reda ut vem som betalade för vad.

I början av vår tid tillsammans arbetade ju Ed för en spottstyver, 2.070 kronor i månaden, på bokförlaget på Nyayorkuniversitet, och då betalade jag för nästan allting. Men när han senare bytte till ett jobb på Allied Chemical och fick en riktig lön, så kunde han skjuta till mera och ville naturligtvis göra det också. Så därefter tog jag hand om hyran medan Ed svarade för strömmen och telefonen.

Annonser
Published in: on 2011/10/06 at 09:35  Comments (3)  

3 kommentarerLämna en kommentar

  1. I really enjoy the blog.Much thanks again. Great.

  2. Many thanks a whole lot for sharing!

    • My pleasure! It is for you that I am writing.

      Gymbrat


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: