Inlägg 1.267: 1 jan 1968

Husavbetalningspliktsuppfyllandet

Vi gick nästan aldrig och handlade mat tillsammans – slöseri med tid – så vi turades om att göra det, och då betalade förstås den som handlade. På restauranger var det i allmänhet jag som betalade notan, men ibland var det Ed som agerade värd för måltiden. Och om det någon gång skulle bli litet lågt med sekinerna efter något stort inköp, så höll vi bägge igen på onödiga utgifter ett tag, tills kassorna hade fyllts på igen till normal nivå. Jag minns inte ett enda tillfälle då vi behövde be varandra om pengar för att vi inte hade vad vi behövde.

På långresor köpte båda av oss resecheckar och hade dem åtskilda så att vi inte skulle stå barskrapade om en av kassorna försvann. Men det var ingenting som någonsin försvann.

Eds oanvända pengar gick inte till aktier och han sparade inte heller på banken. I stället bidrog han stort till sin familj i Bronx. De hade ‘kostat på’ universitetsutbildningen för honom som det enda av de sju syskonen, och för detta visade han sin tacksamhet i alla sina år. När han hade kontanter kvar vid ett avlöningstillfälle så gav han allt som han hade till till sin mamma och sina småsystrar.

Och mer än så. När vi träffades höll han på att avbetala på lånet för familjens hus – jag tror att det var han som var den formella ägaren till det. Lånet var på sammanlagt 30.000 kronor, och han avbetalade det med 600 kronor i månaden. Jag fattade ingenting – av de omkring 1.800 kronor, som han fick från bokförlaget efter det att skatten var dragen, gick omedelbart en tredjedel till avbetalningen på huset. Men han bodde ju förstås gratis i det.

 Han hade en betalningsbok med ett kvitto för varje månad att använda när han gick till banken för att göra sin betalning. Ibland passade han på med det när vi var ute och gick tillsammans, och då stannade jag kvar utanför. Första Nationella Stadsbanken var inte min favoritbank (se inlägg 107) och jag vägrade att sätta min fot därinne.

Han gjorde alltid sin inbetalning på banken med kontanter, precis som jag alltid betalade hyran på bostadskontoret med kontanter. Vi skulle förstås ha kunnat skicka dessa betalningar med check, men varken Ed eller jag höll oss med privat checkräkning. Det var så gott som ingenting annat som vi kunde ha använt checkar för, så det var både enklare och billigare att klara oss kontant. Och var det något som absolut skulle skickas så kostade en bankanvisning bara 78 öre i avgift.

Annonser
Published in: on 2011/10/06 at 09:37  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: