Inlägg 1.268: 1 jan 1968

Finanssammanslagningsundvikandet

En gång, när Eds huslån nästan var helt avbetalat, satt jag och tittade i detalj på hans tabell för avbetalningarna. Något verkade inte riktigt rätt. Det tog mig en bra stund att finna ut vad som var fel – tabellen ledde till att han skulle göra en avbetalning för mycket. Ed ringde upp husmäklaren och förklarade vad som var fel, men mäklaren insisterade att tabellen var helt riktig. Ed sade då till honom att han skulle ta ärendet till sin advokat och återkomma. Nästa dag fick Ed ett samtal från mäklaren, som var alldeles uppskärrad och full av ursäkter och beklaganden. Han hade aldrig vetat om detta fel – han hade fått tabellen från sin organisation, och han hade litat på att den var riktig.

Ed slapp naturligtvis att göra den extra inbetalningen, men ingen av oss trodde ett ögonblick på att felet var ett misstag – avsikten var naturligtvis att få köparen att göra en betalning för mycket. Vi visste att världen var full av kvalificerat lurendrejeri och att detta var bara en manifestation av detta.

Nu när du vet litet om hur vi två såg på våra pengar, så förstår du nog att vi inte brydde oss om allt krångel som gemensamma bankräkningar och andra sådana samlevnadsbevis medför. Vi skötte våra egna pengar ungefär så som vi hade varit vana vid, innan vi flyttade ihop. Om det otänkbara hade inträffat, att vi en gång skulle bryta upp vår gemenskap, så hade det kanske varit praktiskt att ha en lista på vilka stolar som hörde till vem. Med det hade vi inte, och så blev det inte – och vi hade ju hela tiden vetat att det aldrig skulle bli så. Våra finanser kom aldrig och bet oss i stjärten. Vi levde alldeles underbart harmoniskt tillsammans, Ed och jag, även vad pengarna anbelangade.

För mig var det egentligen ingenting nytt. Jag hade ju bott ihop med DaNi i två år, och vi gjorde inga finansiella sammanslagningar – ingen av oss hade haft tillräckligt med konventionellt vett att ens tänka på den saken. Och skönt var det, för vår separering blev ju hur enkel som helst, finansiellt sett – inte det känslomässiga, men det är ju inte det som vi nu diskuterar.

Och för Ed var omställningen till att få betalt som en normal människa för sitt arbete säkert mera av en finansiell revolution än omställningen till att leva ihop med mig.

Allt som jag hittills har sagt om nyårsdagen 1968 har ingenting alls att göra just med den dagen. Jag ansåg emellertid att ett årsskifte var ett lämpligt ställe att orda litet om mitt liv med Ed ur finansiell synpunkt, så där litet i allmänhet.

Annonser
Published in: on 2011/10/07 at 10:02  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: