Inlägg 1.270: 1 jan 1968

Revolutionsavstyrningsåtgärdena

Hur skulle det bli nu för oss systemingenjörer? Vi skulle alla få en och samma kvot, och den utgjordes av summan av kvoterna för alla försäljarna på kontoret. Skillnaden var förstås den att vi inte sålde någonting och därför, i motsats till försäljarna, inte kunde sträva efter att uppnå eller överträffa kvoten. Så här sammanfattade jag då det som var på väg att hända: ”Vi kommer att få i lön ett belopp som varierar beroende på sådant som vi inte har någon som helst kontroll över”.

Det enda som vi systemingenjörer kunde tänkas göra åt saken var att få våra kunder så nöjda med vårt arbete för dem att de köpte mera från IBM så där i allmänhet och på så sätt ökade kontorets totala försäljning. Och om jag genom mitt beteende höjde kontorets totala försäljning så skulle jag dela den resulterande kommissionshöjningen med alla kontorets systemingenjörer.

Du märker nog på det jag skriver att jag inte var över hövan pigg på den här förändringen. Jag var inte ensam om att tänka så, men många av mina kolleger såg bara pengar singla ner som konfetti från taket, så säkra var de på att detta var inledningen till ett liv på stor fot.

I reglerna för det hela tyckte jag mig märka att företaget inte var helt säkert på att detta försök till avlöningsrevolution skulle gå vägen. Därför skulle vi under de första tre månaderna av 1968 fortsätta att få ut hela vår vanliga lön, alltså utan avdrag av de 20 procenten. Och månadskommissionerna skulle inte underskrida ett visst minimum under det första halvåret. Allt detta för att vi inte skulle behöva ta några finansiella smällar innan vi var väl invanda vid hur systemet fungerade.

På så sätt blev det inte någon revolution av dem som hade sina dubier, som jag till exempel. Visst skulle det bli ett hasardspel, men det var jag själv redan van vid från aktiebörsen. Så jag lät avlöningsspelet börja, hur dumma jag än tyckte att premisserna var.

Jag skall rapportera om och när det skulle hända något på den här fronten – just nu säger jag bara att våra gamla tråkiga och enformiga avlöningsbelopp kom att fortsätta som vanligt under januari och februari.

”Får du kommission också när du är borta på semester och inte gör ett dugg för att förtjäna den?” undrade Ed. Han kom på underligheter som jag inte ens hade tänkt på.

”Javisst, för om de köper maskiner bara för att de tycker så bra om mig, så gör de det säkert också för att de saknar mig”. Det lät väl logiskt?

Annonser
Published in: on 2011/10/08 at 23:45  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: