Inlägg 1.271: 1 – 31 jan 1968

Polisrestriktionsdomslutsistruntandet

Bland våra göranden speciellt på nyårsdagen finner jag endast att Ed och jag, på inbjudan av Fru Shalian (se inlägg 794), deltog i de sedvanliga nyåräggtoddyfestligheterna på Harvardklubben i Nya York. Vi var såpass ofta inbjudna dit att jag inte speciellt erinrar mig just detta besök.

Senare under januari månad någon gång – ett exakt datum verkar vara svårt att uppbringa – utfärdade hovrättsdomaren Kenneth Keating i Nya York ett domslut att intim dans mellan personer av samma kön var tillåten. Av någon anledning förefaller det som om detta domslut över huvud taget inte blev publicerat för allmänheten. Först tre år senare kom det uppgifter, och då endast i bögpressen, om att ett sådant domslut hade fattats redan i januari 1968 och att Nyayorkpolisen hade valt att inte bry sig om det.

Hovrättsdomaren Kenneth Keating (internet)

Faktum är att när bögbaren Stonewall (se inlägg 544) redan på våren 1967 slog upp portarna i källaren till Kristoffersgatan 53 som en privat klubb, så var det fritt fram för killarna att dansa tätt sammantryckta precis på samma sätt som var tillåtet för män och kvinnor överallt annorstädes. Att baren var en brandfälla och att den serverade urvattnade drinkar i smutsliga glas gjorde alls ingenting, för det var ju en plats där män var tillåtna att utan vidare dansa intimt med varandra. Den enda alternativa möjligheten till intim dans var baren ‘Tiondelen av alltid’ (eng. Tenth of Always) uppe på andra våningen på Tredje gatan 82, men där spelade de snabbare musik, och så snart ett par dansade för tätt ihop så tände de takbelysningen – signalen till att omedebart sätta sig ner – och det dög ju inte när det sög i kroppen av erotik.

På Stonewall tände man aldrig takbelysningen – utom när man visste att polisen var på väg dit för att göra en räd. Denna känsla av lugn och säkerhet gjorde på ett enda år Stonewall till Greenwichbyns populäraste bögbar och en ren penningfabrik för dess maffiaägare. Baren utsattes naturligtvis för de sedvanliga polisräderna i likhet med alla bögbarer, men Stonewall hade råd att muta polisen ordentligt och fick därigenom förvarning varenda gång som de skulle få oinbjudna besökare. Och det var därför som de tillät intim dans utan avbrott – utom just när polisen hade gett varning om en nära förestående räd.

Och när Kenneth Keating i januari 1968 utfärdade sitt beslut att intim dans var lagenlig, så antar jag att Stonewall lyckades få detta att förbli helt okänt för att på så sätt få ha kvar sitt intimdansmonopol. Men låt denna uppfattning stå som en rent personlig gissning, för domslutet var ju fördolt för mig i lika många år som för alla andra.

Annonser
Published in: on 2011/10/09 at 08:48  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: