Inlägg 1.272: 6 – 7 jan 1968

Trettondagsklapparna

Det kom två paket till mig från Örebro just på trettondagen – ingen helgdag i Amerika. Inget av dem var julpaketet, som ju hade blivit lågornas rov, men bägge var faktiskt ‘bilagor’ till julpaketet.

Det ena var en skrivbordskalender, som pappa hade fått som julpresent från någon firma. Han hade redan vad han behövde i den vägen så han hade vidarebefordrat den till mig. Jag behövde egentligen ingen kalender heller, men det vad ju snällt av honom.

Det andra paketet kände jag väl till, men det hade både jag och mina föräldrar glömt bort mitt i all röran. Det var en bok som hade beskrivits på hösten i en av de Veckojournaler, som jag fick mig tillskickade då och då. Jag ville väldigt gärna läsa den boken, så jag hade då bett mamma att köpa den i bokhandeln och låta dem skicka den till mig. Det gjorde hon, och så blev den en för henne lättvald julklapp till mig. Och sedan gick livet vidare.

Bokpaketet var poststämplat den 17 november och hade alltså varit på väg i 50 dagar, och jag förstod genast vad det var för något i det. Nu skulle jag ha en bok till på lut att ta till när jag var färdig med den bok om Las Vegas, som jag just höll på att läsa.

Men det allra bästa med detta paket var att om det kunde ta 50 dagar, så kunde ett annat paket också ta 50 dagar eller kanske ännu längre tid för att komma fram. Då låg det väl inom rimlighetens gränser att det stora julpaketet trots allt kanske ändå inte hade brunnit upp utan en vacker dag skulle uppenbara sig?

Som tack för de två eftersläntrande julklapparna skrev jag till mina föräldrar ett brev, som blev extra vackert och tydligt. Jag hade nämligen satt ett nytt färgband i skrivmaskinen, något som skedde bara en gång vartannat år och som var litet mera komplicerat än för de flesta andra. Eftersom min maskin inte fanns i Amerika, köpte jag en färgbandsrulle av vilken sort som helst, och sedan spolade jag över bandet till den rulle som hörde till min skrivmaskin. Det gick enkelt och lättvindigt – man fick bara tvätta av händerna ordentligt efteråt.

Jag använde pappas gamla skrivmaskin, en svart Åtvidaberg av typen Scriva, som jag hade fått överta långt innan jag reste till Amerika.

Pappas gamla skrivmaskin, Palm Springs (2011)

Den syns i sitt svarta fodral bland de sex reseffekter som stod framför mig när jag fotograferades, redo att gå ombord på Kungsholm (se inlägg 2). Och det var den som vilade på pappas knän, när han satt i en fåtölj och skrev, och jag var så liten att jag satt på golvet under den och följde med ögonen valsvagnen där den gled fram och tillbaka.

Annonser
Published in: on 2011/10/11 at 05:54  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: