Inlägg 1.279: 31 jan – 10 mar 1967

Vietnamkrigsupptrappningsmotståndet

Kriget i Vietnam fortsatte i sitt lugna mak med hundratals militärer och civila på båda sidorna dödade vareviga dag, något som bara gjorde det hela mer och mer hopplöst. Själv var jag inte det minsta rädd att bli inkallad och skickad dit – det var jag alldeles för gammal för – men det gjorde ju inte detta krig mindre meningslöst. Och den 31 januari blev det ännu värre – nordsidan gick till attack överallt i något som kallades Tet-offensiven, så benämnd efter det lokala namnet på dagen då det hela startade, den första dagen av apans år. På Vietnamkartan härnedan syns alla de ställen där Nordvietnameserna gick till attack mer eller mindre samtidigt.

Karta visande alla Tet-offensivens attacker, 1968 (internet)

 De allierade hade haft nys om att något var på gång, men när det skedde var det med mycket mera styrka än man hade räknat med – man blev helt överrumplad. Huvudstaden Saigon fylldes med fientliga trupper som blev kvar där i två veckors tid innan de kunde drivas ut – till och med den amerikanska ambassaden intogs och hölls i fiendehand i åtta timmar. Hela offensiven varade i över en månad, men nordsidans hopp om att den lokala befolkningen skulle bli så överväldigad att den gav upp och gjorde sak med Nordvietnam förverkligades dessbättre inte.

Tet-offensiven gjorde det amerikanska folket ännu tröttare på sitt lands inblandning i Vietnam än förut. Vi hade nu mera blod strömmande ut ur TV-apparaterna under middagsmålet än någonsin förut. Det var just den här upptrappningen av kriget som svängde majoriteten av folket över till att bli motståndare till fortsatta amerikanska trupptillskott. Försvarsminister Robert McNamara, som hade planlagt de amerikanska truppinsatserna i Vietnam under 1964 och 1965 men efterhand ändrat uppfattning om det hela, avgick i protest den 28 februari.

President Lyndon Johnson och Robert McNamara (internet)

Stackars president Lyndon Johnson! Han hade råkat ordentligt i kläm på grund av Vietnamkriget, och allt det goda, som han hade gjort på hemmaplan för att fullfölja president Kennedys intentioner, var nu bortglömt för det förfärliga som pågick i Vietnam.

För mig var det intressant att märka hur mina föräldrar, som tidigare hade varit helt Amerikafrälsta, med sina besök hos mig 1964 och sin glädje när jag lyckades på IBM, nu verkade mer och mer avoga mot Amerika. Det var smutsigt, farligt, bråkigt, osäkert. Mamma ville mera är tidigare att jag skulle komma ‘hem’ till Sverige igen och gifta mig och få barn. Detta på grund av Vietnamkriget – och dess påverkan på hur den svenska pressen med en viss rätt hade kommit att betrakta Amerika.

Annonser
Published in: on 2011/10/12 at 10:03  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: