Inlägg 1.285: 13 feb 1968

Marknadsföringsmetodsuppskattandet

Med tisdagsposten fick jag ett brev som högeligen imponerade på mig. Som du vet hade vi en Harman-Kardon radiomottagare (se inlägg 831), och bland alla tusen finesser på den fanns det på framsidans kontrollpanel en pytteliten röd text som sade ‘STEREO’, när man hade fått in en station som var tillräckligt stark för att ge ett perfekt stereoljud. Det var uppenbart att det var en liten glödlampa bakom just den texten på glasskivan, eftersom den kunde tändas och släckas allteftersom.

På senare tid hade den varit släckt hela tiden – glödlampan måste ha bränts ut. Jag skrev då till Harman-Kardon och bad dem att skicka mig adressen till någon firma nära mig i Nya York som var auktoriserad av dem att sätta i en ny glödlampa, och nu på tisdagen fick jag deras svar.

De sände mig namnet på en lämplig firma, men de lade också med en ny glödlampa av den rätta sorten och instruktioner för hur jag kunde byta ut lampan på egen hand. Och en liten sak till låg med i brevet – ett motstånd, också med instruktioner för att själv kunna installera det. Det var inte nödvändigt att använda det nya motståndet, men med det på plats skulle glödlampan hålla mycket längre. Brevet sade att om jag gjorde utbytet själv så skulle jag spara in kostnaden för en reparatör.

Jag tyckte att det var otroligt fint av Harman-Kardon att bry sig om att hjälpa sin kund så mycket, men jag antar att ju mindre deras apparat måste in på service, desto bättre rykte skulle den få. Och det är så sant – den här lilla självreparationen på matbordet tog kanske en kvarts timme och föll sedan totalt i glömska. Vår radio fortsatte alltså att fungera utan att vi någonsin hade haft något krångel med den. Bra gjort, Harman-Kardon!

Harman-Kardons firmamärke (internet)

Tet-offensiven skapade ett otroligt politiskt tryck från hela världen på president Johnson att sluta upp med att sända mera amerikanska trupper till Vietnam. Det talades inte om något annat än kriget på TV just nu. Jag fick klart för mig att kriget i Vietnam skulle vara helt slut för Amerikas del inom två månaders tid, alltså den 15 april, och det sade jag i klara ord till Ed och det skrev jag i klartext till mina föräldrar, för jag ville stå för det och få äran av att ha varit den förste som hade vetat om det på förhand när så skedde.

Nåja, det skedde ju inte så som jag hade förutspått, så jag gick miste om äran, men ingen pekade heller finger åt mig för att ha haft fel i mina förutsägelser. Men jag lärde mig av detta att beträffande politik och krig kan man i motsats till vädret aldrig förutsäga någonting.

Annonser
Published in: on 2011/10/15 at 08:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: