Inlägg 1.289: 17 feb 1968

Utförsskidåkningsbeklädnadsinköpsorgierna

Ed och jag var helt överens om att gå in för utförsåkning, för det var vad man gjorde i Amerika – terrängåkning, som var det enda jag kände till från Sverige, var helt lagd på undantag här. För utförsåkning köpte man en biljett för att åka skidlift upp till toppen och sedan bar det iväg av sig själv utan svett och möda nerför backen.

Skidorna för utförsåkning var mycket bredare än terrängskidorna och samtidigt en bit kortare. Pjäxorna var dubbelt så stora och kraftiga som doningarna för terrängskidor – och de kostade därefter: 300 kronor för ett par! Undra på att vi tänkte hyra både pjäxor och skidor till att börja med. Men kläder måste vi köpa, och nu gällde det att få tag i plagg som vi egentligen inte visste något om. Vi gick först till Alexanders, fast beslutna att inte köpa någonting där, innan vi också hade tittat in på Korvette och kanske ännu något varuhus för att jämföra priser och kvaliteter.

Skidbyxorna kallades för slalombyxor vare sig man skulle åka slalom eller ej. De hade kostat omkring 100 kronor i den lilla butiken, och hos Alexander kostade liknande kvaliteter 75 kronor – där såg man redan en massa pengar att spara in. En genuin skidjacka med stoppning hade kostat hela 150 kronor i butiken och här hos Alexander kunde man få en ungefär likadan för omkring 100 kronor.

Så kom turen till Korvette inte långt därifrån i avstånd räknat, men mycket långt därifrån i fråga om priser. Det var så mycket billigare att vi blev misstänksamma, men även när vi tittade noga efter verkade det vara precis samma kvaliteter. Det första vi bägge köpte var slalombyxor från Japan – för 25 kronor paret! I stället för en varm, stoppad skidjacka köpte jag en vattentät anorak utan stoppning för bara 30 kronor att använda antingen med en olle inunder när det var kallt eller utan olle när det vårades.

E. J. Korvettes firmamärke (internet)

Vi var så imponerade av hur billigt allting var hos Korvette att vi var nyfikna på vad deras pjäxor kostade. Oändligt mycket mindre, och om man valde en modell med snörning i stället för spännen så fanns det precis lika stadiga, tyska modeller för bara 100 kronor. Jag köpte ett par av dessa, och Ed gjorde likadant. Så fyllde vi på med solglasögon, vantar och luvor och hade då allt vi behövde.

Efter att ha burit hem alla inköpen gick vi tillbaka till sportaffären och köpte bussbiljetter för resa på söndagen den 25 februari. Vi hade först tänkt åka redan nästa dag, men då ville vi hellre se på avslutningen av olympiaden i Grenoble på TV. Och det var bra, för morgondagens buss var redan utsåld.

Jean-Claude Killy med sina tre olympiska guldmedaljer, 1968 (internet)

Annonser
Published in: on 2011/10/17 at 06:08  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: