Inlägg 1.292: 19 feb 1968

Morgonrutinen

Morgnarna för Ed och mig var, som för de flesta människor, rätt lika varandra. Medan Ed duschade lagade jag till frukosten, vad den nu bestod av. Under olika perioder hade den olika beståndsdelar, om det nu var kaffe, mjölk, gröt, ägg, smörgås med ost, eller fralla med marmelad. De tidigare använda ingredienserna hade vi avsatt som onyttiga eller ledsamma, och de nya betraktade vi alltid som räddningsplankorna för ett gott och hälsosamt liv.

Medan jag sedan duschade, diskade Ed upp och fällde också ihop sängen till den bäddbara soffa som under dagtid prydde lägenheten. Det var härligt att inte behöva ‘bädda säng’ utan bara att ‘fälla ihop säng’.

Vi var färdiga i stort sett samtidigt, men det var nästan alltid Ed som gav sig iväg först. Visserligen åkte vi med samma tunnelbanetåg alltsedan han hade börjat arbeta på Allied Chemical, men vi brukade inte åka tillsammans. Det var inte lönt den lilla extra ansträngningen som erfordrades för att hålla ihop, när vi ändå inte kunde prata i trängseln och slamret på tåget och det vi skulle prata om ändå redan hade blivit sagt. I början, när Ed arbetade på universitetet, hade han gått till fots de två kvarteren och då alltid gått hemifrån en kvart efter mig.

Jag gav min femtioöring till kioskgubben mitt på Sheridantorget för min dagliga Nya Yorks Tidender, korsade Sjunde avenyn och klev ner till tunnelbanan – du ser skylten med ‘Interborough Downtown’ över trappan allra längst ner i högerkanten på bilden.

Min tunnelbanenedgång, Sheridantorget, New York, 1970 (internet)

Därnere på perrongen ögnade jag igenom huvudrubrikerna innan jag gav mig på börskurserna. Denna tidning var dåförtiden mitt enda rimliga medel för att hålla kontroll på min lilla aktieportfölj, och det var här nere i underjorden som dagens första emotioner kröp fram ur den fortfarande sömndruckna nya dagen. Allt hittills hade gått på rutin, morgonkyssen, kaffet, vädret (ifall det inte var halv storm), tågpollettinköpet, allt utan att hjärnan hade haft något att syssla med. Men nu klev aktiemarknaden in i bilden, och om någon av mina aktier hade gått märkbart upp eller ner, då vaknade hjärnvindlingarna till livs och registrerade dagens första tilldragelse – ve och förbannelse eller lyckorus. Det vara bara om alla aktierna låg mer eller mindre oförändrade som jag släppte in förstasidan med politiken och Vietnam och filmpremiärerna och olyckorna och allt annat som erbjöds mig, där jag stod vid min stolpe i den skakande vagnen.

Annonser
Published in: on 2011/11/06 at 22:14  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: