Inlägg 1.300: 25 feb 1968

Utförsåkningsbegynnelsedagsavslutningen

Fastän jag var så trött i kroppen att det gjorde ont överallt fortsatte jag att öva snöplog under skidlärarens tillsyn ända till lektionens slut, och Ed var till synes lika ‘pigg’. Eftersom jag redan kunde åka skidor så hade jag på morgonen trott att utförsåkning bara skulle vara en variant som jag lätt kunde anamma – och det hade varit frustrerande att upptäcka att det var en helt annan konstart som måste läras in från grunden. Vad Ed hade tänkt djupt inne när han var vittne till min totala förnedring kom jag aldrig att få veta, men jag hoppas och tror att mitt anseende inte drabbades alltför hårt. I varje fall visade han ingenting av det.

Klockan 16.00 var både jag och lektionen slut, och det var skönt att få av skidorna och lämna dem tillbaka i uthyrningslokalen. Vi frågade dem där hur vi skulle kunna komma med i morgonkursen i skidskolan nästa gång, då vår charterbuss från Nya York inte kommer till Windham förrän klockan 10.00 och vi då först måste hyra skidor.

”Hmm .. jaa .. de börjar klockan 10.00, fast ni behöver ju inte vara där precis i tid – ni kan nog gå och hoppa in i gruppen när ni kommer hit”, sade han. Men så ändrade han sig: ”Nej, fråga dem som säljer biljetterna när ni kommer till Windham nästa gång”, och så blev han kvitt bryderiet.

Vår buss gick tillbaka till Nya York klockan 16.30, och nu var det bara skönt att det var trångt så att Ed och jag kunde krypa samman och vila våra utschasade muskler mot varandras. Vi var rätt svettvåta under alla lager av kläder, och man huttrade mindre när mas satt tätt ihop. Vi hade avsett att tala med dem i affären om svårigheten med att hinna till skidskolans förmiddagsklass, men butiken var stängd och mörk.

Vi släpade oss tillbaka till lägenheten – vad det gjorde ont att gå! – duschade och bytte om och gick ut och åt litet mat, nej, mycket mat, för vi var alldeles för trötta för att kunna tänka på kök och matlagning själva.

Dagen hade utvecklats litet annorlunda än vi hade tänkt oss, och detta trots att vi egentligen inte alls hade haft en aning om hur det gick till i en kommersiell skidbacke. Att jag hade fått ordentlig motion var då alldeles säkert, mycket mera än en hel dags terrängåkning i Härjedalsfjällen. Vi visste att vi ville fortsätta med detta, åtminstone tills vår skidskoleutbildning var fullgjord och vi hade lärt oss allt som kunde läras. Nu, när vi visste hur det hela fungerade, skulle nästa söndag bli mycket bättre organiserad. Men den här dagen hade varit vårt första stapplande steg in på något nytt och spännande.

Annonser
Published in: on 2011/11/11 at 09:27  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: