Inlägg 1.334: 5 apr 1968

Lugnbevarandeaktionerna

Lindsay lät människorna veta hur djupt han beklagade Martin Luther Kings död. Han sade till dem att det var viktigt att se till att det görs mera för att verkligen lätta på fattigdom och rasdiskriminering. Enligt Garth hade han inte förberett något tal – han bara höll upp handen och sade att det hela var förfärligt, och det räckte till för att lugna ner folket. – ”Och sedan började denna stora folkmassa att röra sig utför 125:e gatan, och på något sätt blev det Lindsay som ledde marschen.”

Han gick in på en populär restaurang på 125:e gatan och träffade där under 40 minuter samman med en arbetarledare och några andra Harlempampar. När han kom ut på gatan igen gjorde en lokal tuffing, som kallade sig Bobby, jämna steg med honom: ”Var inte orolig nu, borgmästarn. Ingen kan göra er illa så länge Bobby är här.”

I hörnet av Klosteravenyn (eng. Convent Avenue) stötte de på en protestmarch på 300 studenter från det näraliggande Stadsuniversitetet. Lindsay bad dem att avsluta sin marsch nu och i stället marschera i dagsljus så att deras protest då kunde ses. Då blev det käbbel om vad de nu skulle göra, och det blev såpass trångt att Lindsay inte kunde komma fram åt något håll. En bullrade debatt uppstod om vilken gata som han borde ta för att komma därifrån. Bobbys närvaro intill Lindsay blev ett extra problem – vem hade gett honom rätten att vara livvakt åt borgmästaren? Konkurrerande gäng begärde att få ta över ansvaret för Lindsays säkerhet. Det började bli litet oroligt, och då gled Manhattans stadsdelschef Percy Sutton i sin bil fram intill Lindsay och uppmanade honom – och Bobby – att hoppa in, vilket de villigt gjorde. När gängen därefter inte längre hade något kvar att slåss om förblev gatan lugn.

Lindsay kom tillbaka till sin tjänstebostad klockan 23.30 och fann huset i febril verksamhet. Han fick veta att 12 personer dittills hade arresterats – tio i Harlem och två i Brooklyn – att några smärre eldsvådor hade uppstått och att några skyltfönster hade pangats och bestulits på sina varor. Men ingenting av verklig betydelse hade skett.

Klockan 01.00 hoppade Lindsay in i sin bil och åkte till Harlem igen. Det var nu mycket tystare där. På gatorna låg det en hel del glas och annat skräp, men allting var under kontroll. När han kom tillbaka beordrade han stadsrenhållningen att ge sig ut tidigt och göra rent på gatorna, så att ingenting skulle påminna folk i dagsljus om vad som hade skett där under natten. Han kom i säng klockan 03.00.

Och Nya York förblev lugnt och stilla – om nu den staden någonsin kunde sägas vara lugn och stilla – under hela den kritiska perioden efter Martin Luther Kings död.

Annonser
Published in: on 2011/12/11 at 03:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: