Inlägg 1.336: 9 – 13 apr 1968

Jordbrukskärretransporten

Eds företag Allied Chemical hade i likhet med många andra företag gjort begravningsdagen till helgdag, så vi var båda hemma hela dagen. Detta var sjätte dagen i sträck, då allt hade dominerats av denna stora tragedi. Den hade följts intensivt över hela den chockerade världen, och vi två satt klistrade vid bildrutan från klockan 10.00 till 17.00. På vår apparat visserligen bara i svart-vitt, men vad gjorde det när alla på bilden ändå var klädda i svart-vitt?

Jordfästningen ägde rum i Martin Luther Kings egen kyrka, Ebenezer baptistkyrka, i Atlanta. Den var fylld med kända personer, och för dem som inte fick plats därinne fanns det gott om högtalare utanför.

Där var vicepresident Hubert Humphey, presidentkandidaterna Richard Nixon och Eugene McCarthy, Nya Yorks guvernör Nelson Rockefeller, många av familjen till den några år tidigare skottmördade president Kennedy, såsom hustrun Jacqueline och bröderna Robert och Edward – och många andra offentliga personer. Men inte delstaten Georgias guvernör Lester Maddox rätt där i Atlanta – till ingens förvåning vägrade han att vara med, segregationist som han var.

Från konstvärlden såg man bland andra Harry Belafonte, Marlon Brando, Aretha Franklin, Stevie Wonder och Mahalia Jackson, och från sporten Jackie Robinson, den förste svarte brännbollsspelaren.

Martin Luther Kings kista fördes i gatuprocession på en enkel jordbrukskärra dragen av två mulåsnor, vilket du kan se på den här bilden.

Begravningsprocessionen för Martin Luther King, Atlanta, 1968 (internet)

Sent på kvällen, klockan 23.30, hade TV-kedjan NBC ett halvannan timme långt program som hette ‘Tio dagar i april’. Det började med president Johnsons tal och slutade med jordfästningen av Martin Luther King. Och sedan stod det, tack och lov, vanliga vardagar och väntade.

Snart därefter fick jag ett brev från mina föräldrar, skrivet dagen innan de den 10 april skulle flyga till Mallorca och sola sig efter den långa vintern. De berättade att nu hade Sverige infört postnummer att använda vid adresseringen på brevkuverten. Det var ingenting som förvånade mig, för det hade det funnits i Amerika alltsedan jag hade kommit dit – det enda jag inte förstod var varför det svenska numret skulle skrivas före stadens namn och inte efter det som i Amerika.

Avsikten var att kunna låta mindre kvalificerat folk sortera breven. Nu kunde posten spara stora pengar genom att göra sig av med högavlönade postiljoner, sådana som utan att behöva slå upp det visste att brev adresserade till Korpilombolo skulle skickas via Överkalix och inte via Pajala. Så nu skulle jag alltså skriva ‘70215 Örebro’ i stället för bara ‘Örebro’. Lika enkelt det.

Annonser
Published in: on 2011/12/15 at 09:36  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: