Inlägg 1.351: 20 – 21 apr 1968

Midnattsrittsavbildningssvårigheterna

Paul Reveres midnattsritt är en privatmilitär bragd utan make i Amerikas annaler, och här är ett smakprov på konstnärliga återbildningar av den.

Paul Reveres midnattsritt (internet)

Att ritten skedde i nattens mörker fick man bortse ifrån, för då kunde det ju inte bli någon bild alls.

Paul Reveres midnattsritt (internet)

Paul Reveres gäng fick rida diskret, eftersom den gängse befolkningen vid den tiden bestod av utvandrade britter som inte skulle uppskatta halvmilitärer som ville skaka loss Amerika från deras kung George – men en mera diskret framfart skulle nog inte erbjuda en tillräckligt livlig bild.

Paul Reveres midnattsritt (internet)

Därför ser vi här Paul Revere hojtande och viftande på sin frustande hästrygg i fullt dagsljus svepa förbi undrande människor som inte kunde fatta att nu gällde det att grunda ett nytt, fritt, självständigt rike.

Paul Reveres midnattsritt (internet)

Och här, mitt i den här otroliga röran, avbryter jag denna detaljerade skildring av Paul Revere. Boston var nu ockuperat av britterna, och han kunde inte komma hem förrän hela revolutionskriget var över. Och då hade folk inte längre råd med sådan lyx som silver, så Paul Revere fick i stället öppna en järn- och bosättningshandel.

Men år 1788 fick han andra idéer. Kriget hade lett till ett religiöst återuppväckande, och han ville möta den medföljande stora efterfrågan på kyrkliga ting. Han började därför att tillsammans med två av sina söner gjuta kyrkklockor, och de producerade sammanlagt 900 sådana för enbart Bostons behov.

Kyrkklocka gjuten av Paul Revere och hans söner, 1802 (internet)

Trots alla de risker han tog fick Paul Revere leva ett långt, spännande liv tills han var 84 år gammal. Och därefter har han fortsatt sitt liv på statyer och frimärken. Det finns otroligt mycket mera material om Paul Revere på internet – det är god läsning.

Paul Revere som staty, Boston, 1940 (internet)

En äldre Paul Revere på frimärke (internet)

Vi fortsatte vår vandring ner till Bostons hamn, som verkade vara mera inriktad på fiske än Nya Yorks, där man mestadels såg passagerarfartyg.

Fiskare på sin båt i hamnen, Boston (1968)

I Boston låg det precis som på Manhattans västsida en motorvägsviadukt rätt emellan fartygen och stadsbebyggelsen. Den i Nya York var 30 år gammal och Bostons bara tio, men båda skulle, tack och lov, med tiden komma att försvinna – den i Boston skulle byggas om till tunnel och den i Nya York skulle helt enkelt rasa sönder.

På söndagen var det grått och mulet, så vi gick tillbaka till Gamla Norrkyrkan och hade det skönt där inomhus genom att ta del i högmässan. Kyrkan var vit och enkelt inredd med klart glas i fönstren, och den hade små bås för 3 eller 4 personer i stället för kyrkbänkar. Båsens väggar var så höga att barn och småväxta människor inte skulle kunna se någonting där inifrån, men, tänkte jag, de finge väl gå och träffa gud i någon annan kyrka.

Gudstjänst i Gamla Norrkyrkan, Boston (internet)

Annonser
Published in: on 2012/01/01 at 12:32  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: