Inlägg 1.354: 23 – 24 apr 1968

Världsstudentoroligheterna

Den 23 april slumpade det sig att jag gick ut och åt middag tillsammans med Ed och därför inte kom att ta del av TV-nyheterna på kvällen. Först när jag fick min Nya Yorks Tidender nästa morgon och såg de stora rubrikerna fick jag nys om att något hade hänt – Columbiauniversitetet i Nya York hade ockuperats.

Ockuperats? Tyskland ockuperade Danmark den 9 april 1940 – vem skulle ockupera ett universitet?

Nya York Times talade om det för mig under de närmast följande dagarna.

Nu skall jag försöka relatera händelseförloppet för dig. Jag går kanske in på mera detaljer än nödvändigt, men det som inträffade representerade så väl allt som skedde runt omkring oss under hela det här året att det är väl värt att titta litet ordentligt på den här ockupationen.

I början av 1968 var det vilda strejker och protestaktioner av studenter och arbetare världen runt. Det fanns tusen orsaker till detta. En av dem var att det hade fötts så mycket barn just efter krigets slut 1945 att det plötsligt kryllade av ungdomar överallt. Just det stora antalet gjorde dem automatiskt till en maktfaktor i samhället. De hade också växt upp tillsammans med dagliga televisionsbilder från hela världen. De fick därför se hur det gick till på andra ställen än därhemma, och detta öppnade deras ögon för allt som fanns för dem att få tag i och allt vad de kunde göra med sitt liv. De fick också se i levande färger hur mycket ondska det fanns i världen – hur mycket blod som spilldes i Vietnam vareviga dag för alla att se vid middagsbordet – och de ville göra något åt det.

Det gällde inte raskravaller, sådana som vi hade upplevt i Amerika många gånger under det senaste året, så som efter mordet på Martin Luther King. Nej, det gällde andra problem, mera subtila, som det var svårare att omedelbart förstå.

Det hade börjat röra på sig redan under ‘sommaren av kärlek’ året före (se inlägg 1185) och det jäste här och där under vinterns lopp, men det var på våren 1968 som riktiga oroligheter bröt ut, och de började i allmänhet vid universiteten. Det var studenterna som gav utlopp åt sina känslor – de kämpade för den personliga friheten, mot rasismen, för feminismen, och mot atomvapnen. Vad de såg på TV-apparaten inspirerade dem, och när de demonstrerade gjordes det ofta inför TV-kamerorna. Ibland var det demonstrationer mot ledningen av deras egna universitet, och ibland mot ledningen av deras egna länder. På många håll kom också arbetarnas fackföreningar med i protesttågen, och i Amerika också negrernas militanta organisationer som hade bildats i samband med rasupploppen.

Annonser
Published in: on 2012/01/09 at 06:43  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: