Inlägg 1.378: 31 maj 1968

Förstagångsupplevelseömsesidigheten

En annan version har troligen med Shenandoahdalen att göra. I den är det indianer, som de vita har beordrat att till fots bege sig från sitt bosättningsområde i Virginien till territoriet Oklahoma enligt 1830 års lag om avlägsnande av indianer (eng. The Indian Removal Act of 1830), och som sjunger ut sin längtan tillbaka till den lilla Shenandoahån i deras hemmadal. Men i detta passar refrängstrofen om Missourifloden inte alls in geografiskt sett.

Vi stannade vid en del utsiktsplatser längs vägen för att beundra vad vi såg därifrån – men efter ett antal sådana blev det rätt likadant och vi körde sedan förbi de flesta.

Blååsparkvägen (internet)

På ett ställe stannade vi dock till för att ta en 2½ kilometers stig till ett vattenfall. Den gick så brant upp och ner att det krävdes lika mycket som att jogga, något som Ed och jag inte alls var vana vid.

Vattenfallet nära Blååsparkvägen (internet)

Så efter den promenaden ville Ed att jag skulle köra, men jag vägrade: ”Det här är en bra väg för dig att öva dig på, och en bit till kan du allt klara av.”

Och minsann, strax därefter fick han helt oförberedd klara av sin första tunnel: ”På med ljuset, blunda med ena ögat i en halvminut innan du kör in, och öppna sedan bägge ögonen!”

Tunnel på Blååsparkvägen (internet)

Jag borde ha varit professionell billärare. Tunneln var kort och det gick fint: ”Nästa tunnel blir Hollandtunneln i Nya York”.

Nu spjärnade han emot: ”Nej, nu får du ta över!” och stannade bilen. Nu hade jag inget annat val och körde resten av den timme som var kvar till dagens mål, staden Roaoke. Ed hade kört 300 kilometer den dagen i vilsam fart.

Men strax innan vi kom till Roanoke punkterade ett av framhjulen, och det var första gången som detta hände mig som bilförare. Med den lugna farten var det inga svårigheter alls att hålla bilen stadig medan jag fick stopp på den. Jag var glad att det var som åskådare som Ed fick uppleva detta.

”Min första tunnel och din första punktering”, konstaterde Ed förtjust.

”Och vårt första byte till reservhjul tillsammans”, tillade jag.

Som barn hade jag sett pappa göra detta några gånger, så det gick rätt lätt. Reservdäcket var nytt och fint, men jag fann att det punkterade däcket var så nerslitet att ytan var alldeles jämn. Det hade inte ett spår kvar av däckmönstret. Ingenting. Och det andra framhjulet var likadant.

Annonser
Published in: on 2012/01/23 at 07:15  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: