Inlägg 1.385: 9 jun 1968

Livsintensitetskontemplationen

På nyåret hade jag hoppats att livet skulle bli lugnare efter det stökiga år 1967, som just hade avslutats. Jag hade då lagt fyra och ett halvt intensiva år bakom mig sedan jag kom till Amerika år 1963. Hälften av allt det som hade hänt under den tiden var orsakat av mig själv och resten av den stora världen omkring mig. Jag tyckte då att det allt vore skönt med ett litet lugnare år som omväxling, men nej, så blev det inte alls. Redan från sin början hade år 1968 fortsatt att leverera mera upplevelser av skilda slag, och jag började då tro att det var livet ute i Den Stora Världen som ständigt ville visa mig hur spännande det kunde vara. Morden på Martin Luther King och Robert Kennedy var bara de stora akuta händelser som överallt trängde genom det tjocka molnet av allmän oro. Och så tog mitt jobb – som jag älskade – fortfarande lika mycket av min tid och energi i anspråk.

Och ändå, när jag tog mig tid att sitta still en stund och tänka igenom min situation – och särskilt om jag gav mig på att jämföra mitt nuvarande liv med ensamheten och monotonin i Biskopsgården dessförinnan – så förstod jag hur oändligt mycket bättre jag nu hade det. Kravet på ansvar för en annan människa, som jag kunde dela allt med, gjorde att jag aldrig kände mig trött bortsett från litet sömnighet ibland. Ja, det var i grunden min kärlek till Ed som gjorde livet gott – om jag inte hade haft honom skulle jag nog ha varit tillbaka i samma tomma tillvaro som i Göteborg. Med Ed visste jag att varje dag skulle bli till något helt nytt, från det att jag läste min Nya Yorks Tidender på morgonen – och fick uppleva den oroliga världen – och möttes av ständigt nya problem i mitt arbete – och fick kämpa med att lösa dem alla – och kom hem för kvällen tillsammans med min älskade – och fick ta del av hans sorger och glädjeämnen som då blev mina. Ja, det var ett underbart liv, och att kalla en del av det ‘1967’ och en annan del ‘1968’ och sedan försöka jämföra dessa med varandra var ju bara dumt. Det var inte åren som var olika, det var allt det som hände varje dag som var olikt, och tack och lov för det.

Att världen hade blivit så pockande på mitt intresse var förstås Nya York Times fel. När jag hade tillräckligt med tid till förfogande spenderade jag gärna två hela timmar varenda dag på att lusläsa tidningen – fast lyckligtvis hade jag sällan såpass mycket tid ledig. Jag tänkte ofta på att jag aldrig skulle kunna flytta till en annan ort och där försöka leva ett liv utan att ha Nya Yorks Tidender att ge mig min dagliga dos av vad som hände ute i världen.

New York Times (internet)

Annonser
Published in: on 2012/02/06 at 09:05  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: