Inlägg 1.391: 22 jun 1968

Järnvägsstationsnedgångenheten

På femton röda minuter tog vi rummet i besittning, duschade och bytte mundering. Iklädda kamera, karta och detaljerad vandringsplan gav vi oss ut på vårt uppdrag att utforska huvudstaden.

Hotellet låg på bara tio minuters gångväg från Washingtons järnvägsstation, Unionstationen (eng. Union Station), så dit gick vi först. Den var sextio år gammal, byggd i nyklassisk stil, och hade en 200 meter långa fasad i marmor, bladguld och vit granit.

Unionstationen, Washington (1968)

Vi tog en snabb titt på den inuti, och arkitekturen var likadan där, med välvt tak över den pampiga stora hallen. Men stationen hade sett bättre dagar, när folk fortfarande åkte tåg. Nu gick det därifrån bara några få tåg om dagen till Nya York och ett par söderut till Florida, och därför verkade hela den här vackra klassiska byggnaden stå i kö för att bli demolerad – samma öde som hade åsamkats den ståtliga Pennsylvaniastationen i Nya York bara ett par år tidigare (se inlägg 360). Vi gick snabbt ut därifrån, för på utsidan var stationen underbar, och renputsad var den också.

Från Kolumbusplatsen (eng. Columbus Circle) framför stationen kunde vi skönja kupolen på det enorma riksdagshuset genom bladverket i parken runt Delawareavenyn (eng. Delaware Avenue) och det var ditåt vi nu riktade våra steg.

Riksdagshuset sett från Delawareavenyn, Washington (1968)

Vi gick emellertid inte raka vägen till riksdagshuset. Vi valde med avsikt en gata litet mera åt höger, Louisianaavenyn (eng. Louisiana Avenue), därför att den ledde oss förbi ett av Washingtons många minnesmärken. Dessa utgjordes av skulpturer och byggnadsverk, utplacerade enbart till åminnelse av någonting, för det mesta framstående presidenter. Många var så kända att de utgjorde riktpunkter i geografin, medan andra var mera gömda i parker och på små torg.

Vårt första minnesmärke var tillägnat president Robert Taft och var väl undanstucket i en park nära riksdagshuset. Om jag inte hade funnit det under vår planering för den här resan hade jag aldrig kommit att ens känna till det. Det hade byggts bara tio år före vårt besök och bestod av ett 30 meter högt, rektangulärt marmortorn med klockspel i toppen och med en 3 meters staty av president Robert Taft nere på marken framför. Taft var president från 1909 till 1913 – och därefter hade han, märkligt nog, tagit på sig ett underordnat arbete som chefsdomaren i högsta domstolen från 1921 till sin död 1930.

Tafts minnesmärke, Washington (1968)

Annonser
Published in: on 2012/02/22 at 20:02  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: