Inlägg 1.407: 23 jun 1968

Avenyomdöpningssignifikansen

På väg tillbaka till Grundlagsavenyn fann vi på 17:e gatan en riktigt vacker liten byggnad som visade sig tillhöra den Panamerikanska unionen (eng. Pan American Union), den organisation som hade gett det officiella namnet på vår gata i Nya York.

”Sjätte avenyn?” hör jag nu väl påläst folk misstroget mumla.

Nej, Sjätte avenyn var enkom ett öknamn som någon hittade på bara för att den låg mitt emellan Femte avenyn och Sjunde avenyn och detta namn därför var lätt att komma ihåg. Men lättja bekommer ingen, och därför hette vår gata egentligen Amerikanska ländernas aveny (eng. Avenue of the Americas) – att uttala det kräver mycket mera arbete, vilket som bekant befordrar hälsa och välstånd. Den Panamerikanska unionen krånglade år 1948 till sitt eget namn och blev Organisationen av amerikanska länder (eng. Organization of American States), och det var i samband med detta evenemang som vår egen gata fick sitt utdragna och omöjliga namn.

Panamerikanska unionens hus, Washington (1968)

I detta trivsamma hus från 1910 sköttes samordningen av sådana affärer som var av intresse för alla länder i Nord- och Sydamerika – inklusive rent fientliga länder som Kuba. Och varje lyktstolpe längs Amerikanska ländernas aveny i Nya York var försedd med en stor rund tavla med riksvapnet av ett av medlemsländerna, inklusive Kubas. Ed och jag hade alltså en avgjort imponerande officiell adress.

Tvärs över 17:e gatan från den Panamerikanska unionen stod ett minnesmärke som råkade bli föremålet för vår allra sista bild från vårt veckoslut i Washington. Minnesmärket gällde de soldater i den andra infanteridivisionen av Amerikas armé som hade stupat i strid. Det bestod av ett flammande, förgyllt svärd som av en guldhand var vertikalt hållet för att skydda en symbolisk öppen portal. Det hade invigts år 1936 och var försett med inskriften ”Till våra döda 1917-1919” och med ett senare gjort tillägg för att inkludera andra världskriget och Koreakriget.

Andra divisionens minnesmärke, Washington (1968)

Vi tog oss därifrån direkt tillbaka till hotellet och vår väntande bil. Det började inte direkt kvällas – detta var ju i alla fall midsommardagen även om vi var på den 39:e breddgraden – men vi hade i alla fall en rätt ordentlig körning framför oss. Ed ville att jag skulle köra, därför att han inte tyckte att han ännu hade haft tillräckligt mycket övning i mörkerkörning. Visserligen hade han kört litet grann i mörker tidigare i veckan uppe i Buffalo, men jag förstod honom och hade förstås ingenting emot att ratta oss på motorvägen. Vi kom hem strax före klockan 23.00 och kunde bli av med bilen samma kväll.

Annonser
Published in: on 2012/02/26 at 10:29  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: