Inlägg 1.409: 23 – 28 jun 1968

Kommissionscheckuteblivandebestörtningen

Det kändes precis som att komma hem från en lång semesterresa, med längtan tillbaka till jobbet, med en massa post att bli öppnad, med alla vänner krävande en utförlig reseskildring. Och ändå hade vi bara varit hemifrån i 39 timmar – timmar, inte dagar. Vi hade inte tagit oss tid till att träffa en enda människa, så att vi skulle få ha tillräckligt med tid att verkligen se Washington, ytligt men grundligt. I brevlådan låg det ett vykort och ingenting mer, och vännerna visste inte ens att vi hade varit någonstans. Ingen hade saknat oss. Hade vi verkligen varit ute och rest?

Men alltsedan gårdagens morgon var det förstås mycket som skulle vänta mig på arbetet nästa morgon – detta var i alla fall slutspurten av installationen av mäklar-CCAP (se inlägg 580) hos Shearson-Hammill. Du vet att det inte var min första installation och inte den andra heller för den delen, men det var som alltid viktigt att allt skulle gå bra. På den kommande lördagen skulle många av operatriserna från deras kontor runt om i landet komma till Nya York, för att vi skulle lära dem hur de skulle sköta sin del av orderbehandlingen efter omläggningen. Detta var något nytt för oss alla, både från IBM och Shearson-Hammill. Vid de tidigare installationerna hade firmorna inte gjort fullt så stora föranstaltningar, men Shearson-Hammill ville göra det på allra bästa sätt.

Så det blev en hel del extragöra med att förbereda ‘undervisningen’, men litet kvällar då och då var jag ju van vid.

På fredagen var det dags för min halvmånadsavlöningscheck och kommissionschecken för maj månad. Hur stor skulle kommissionen visa sig vara? – Men hoppsan då! Det fanns ingen kommissionscheck!

Tursamt nog var jag inte alldeles ensam på IBM-kontoret, så jag kunde fråga en av försäljarna vad som hade hänt. Ingenting – han hade minsann fått sin kommission för maj: ”Men det har hänt att kommissionen inte var uträknad i tid, och då kom kommissionschecken ihop med halvmånadslönen i stället mitt i nästa månad”, förklarade han och såg ut som om det var rätt likgiltigt vilket. Och det var det ju egentligen – om man inte levde ur hand i mun, vilket många tyvärr var tvungna att göra. Och inte heller var en sådan som jag som tyckte att dessa kommissionsbelopp, som hoppade upp och ner, hade blivit till ett av livets lotterier.

När jag senare frågade en av de andra systemingenjörerna om saken, så sade han att han hade inte heller fått någon kommissionscheck. Men han hade känt till att de kunde bli sena ibland. Då tvingade jag mig till att inte längre uppträda som ett nervöst vrak.

Annonser
Published in: on 2012/02/27 at 22:38  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: