Inlägg 1.414: 3 – 4 jul 1968

Nattreseutstyrseln

Så var då plötsligt den amerikanska oavhängighetsdagen över oss. Du minns kanske att Ed och jag hade funderat på att köpa oss ett tält och köra upp till den stora Adirondackparken i norra delstaten Nya York för att fira den i praktiken fyra dagar långa fritiden – fredagen var visseligen en vardag, men de flesta fick antingen ledigt eller tog ut en semesterdag för att få ihop till denna långa veckohelg.

Det blev inget tält, men vi tänkte ändå bege oss norrut. Vi skulle ta tåg till Montreal, och där skulle vi hyra en bil på fyra dagar, köra runt i den kanadensiska provinsen Québec och sedan ta tåget tillbaka till Nya York. Det enda vi hade förberett oss med var tågbiljetter och bilbokning – allt annat fick gå som det ville. Både Ed och jag tyckte om att ha så litet som möjligt detaljplanerat, men det vet du ju redan.

På onsdagskvällen tog vi oss alltså till stora centralstationen. Vi var klädda i vanlig resemundering, vilket var kavaj och skjorta med slips, och vi hade med oss var sin ordentliga resväska – fylld med bland mycket annat träningsoveraller och gymnastikskor. Detta verkade nog rätt vettigt med tanke på all vildmark som vi skulle få uppleva uppe i de nordliga delarna av Québec. Men träningsoverallerna var inte alls avsedda för möten med björnar i skogen utan bara för att sova gott i på tåget till och från Montreal. Så när vi hade stigit ombord på tåget och hittat våra bokade sittplatser – två flygplansstolar intill varandra – så gick vi genast in på toaletten och bytte ut vår stadsklädsel mot sportutrustning, alltså träningsoverall och gymnastikskor. Sedan satte vi oss, lutade stolen bakåt så långt det gick och försökte sova. Vilket faktiskt gick riktigt bra.

Konduktören sade att vi inte behövde visa upp våra biljetter igen men att vi kanske skulle bli väckta av tullarna på gränsen till Kanada tidigt på morgonen. Vad jag visste efteråt var att vi hade sovit under hela natten, men Ed insisterade på att jag hade varit vaken när tåget stod på stationen i Albany och noga följt med genom fönstret vad som hände där utanför. Även om jag inte kunde minnas ett dugg av det så litade jag på honom, för jag hade säkert inte velat missa något såpass intressant under en tågresa.

Omkring klockan 07 väcktes vi av den kanadensiska gränspolisen som ville se våra pass. Vi var helt återställda till stadsklädsel när vi gled in på S:t Lambertstationen (Gare Saint-Lambert) i Montreal klockan 08.15 på en vardagstorsdag i ett land som inte alls firade någon sorts oavhängighet 192 år tidigare.

S:t Lambertstationen med ett ankommande tåg likt vårt, Montreal, 1938 (internet)

Annonser
Published in: on 2012/03/08 at 10:41  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: