Inlägg 1.447: 7 – 8 jul 1968

Storstadsbesöksbehagligheten

Det var riktigt skönt att gå omkring i Montreal och se oss omkring utan några egentliga mål. Det hade blivit riktigt varmt, 25 grader eller så, och solen tittade fram esomoftast. Från det lilla jag har sett av den staden under många besök, mest under mina unga år, har jag kommit att högeligen uppskatta den, både för hur trivsam den ser ut och hur trevliga invånarna är – kanske samma sak från två olika bedömningsvinklar. Då räknar jag inte med vintrarna, för dem har jag nästan bara hört ont tal om.

Någonstans kom vi förbi en restaurang med franskt kök – vad annat? – och bestämde oss för att vi var trötta och hungriga och behövde näring. Att stå stilla en timme och se på vaktavlösning tar faktiskt på krafterna – men dessutom ville vi äta något riktigt gott.

Vi  funderade på att ge oss ut till Expo 67 som även denna sommar hade många paviljonger från förra året kvar i funktion, men av tidsbrist övergav vi den tokiga tanken. Vilket var bara bra, för vi hade minsann sett allt som fanns att se av den riktiga varan året före (se inlägg 852 – 988).

Vi kom till Konstplatsen (fra. Place des Arts) där jag trots brist på sol tog en bild av den vackra Wilfrid Pelletierhallen (fra. Salle Wilfrid Pelletier), Montreals kombinerade operahus och konserthus.

Wilfrid Pelletierhallen, byggd år 1963 (1968)

Det hade byggts år 1963 och hade tre år senare fått sitt namn efter stadens avgående musikmästare. Denne var dirigent, pianist, kompositör och konstnärlig ledare. Han hade etablerat Montreals symfoniorkester och varit dess huvuddirigent från 1935 till 1966 i nära samarbete med Metropolitanoperan i Nya York.

Musikmästaren Wilfrid Pelletier (internet)

Snart därefter tog vi det lilla tåget från centralstationen över Viktoriabron tillbaka till S:t Lambertstationen. Väl ombord på vårt stora tåg bytte vi igen till träningsoveraller och satte oss till vila i de sköna fåtöljerna. Tåget avgick klockan 21.30, men vi höll oss vakna till gränsen en timme senare. Där ville de nu inte bara se våra pass utan också gå igenom våra resebagar för att hitta kontraband som folk klädda i träningsoveraller alltid hade med sig.

Efter deras snopna visit sov vi gott ända till stora centralstationen i Nya York vid 07-tiden. Vi åkte hem, duschade och åt frukost, och klockan 09.00 var vi båda på våra respektive arbetsplatser, pigga och nytra, redo att berätta om ett zoo och en vaktavlösning, som båda hade varit helt oplanerade och därför hade överraskat oss. Sådana saker på en resa minns man bäst, och det var alltså det som vi berättade om.

Annonser
Published in: on 2012/04/07 at 08:30  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: