Inlägg 1.466: 9 – 11 aug 1968

Augustiluftskristallklarheten

Jag hade ägt 30 aktier i firman Ecological Science i bara litet mera än en månad. De hade skjutit upp i höjden och lika fort dalat under den korta tiden och det hade skrämt mig. Jag ville inte ha aktier som betedde sig på det sättet – de var lämpade för människor med ett annat kynne att leka med. Så på fredagen ringde jag till min mäklare och bad honom att sälja 28 av dem – jag behöll två aktier som ett sött minne.

Han sålde dessa 28 för 7.562 kronor, och det gav mig en förlust på 577 kronor. Jag hade betalat 8.139 kronor för dem (se inlägg 1.413), och jag tog förlusten som en man.

Under hela veckan – utom måndagen – hade jag nu arbetat över på kvällarna. Vi hade skridit många steg framåt på vägen mot den tidtabellsenliga omläggningsdagen, och det hade tagit de beräknade två extratimmarna varje kväll. Men en kväll kom jag inte hem förrän klockan 23.00. Allting går, och lördagen gick också. Vi testade då med några få operatriser ute i landet, och sedan fick vi justera de saker som inte gick rätt. Jag kom hem i god tid för att få äta middag tillsammans med min tålmodiga älskling. Han hade varit hos familjen i Bronx hela dagen.

Värmeböljan hade släppt, det var fortfarande varmt men inte kvavt, och luften var kristallklar, sådan som den aldrig någonsin blev utom ibland när det var minusgrader på vintern. Det var så skönt ute på lördagskvällen att vi egentligen borde passa på och ta oss en ordentlig vandring någonstans nästa dag: ”Ska vi?”

Visst skulle vi. Vi tog tunnelbanan upp till George Washingtonbron och därifrån en buss som gick över bron och sedan norrut längs Hudsonflodens västra sida. När bussen körde över bron kunde vi se Statenön alldeles klart och skarpt.

George Washingtonbron på en vardag, New York, 1969 (internet)

Det var 28 kilometer dit, och i normalt väder kunde man inte ens skönja någonting i diset på det avståndet. Nu kunde vi se enskilda byggnader på det avståndet. Tänk om det alltid vore så fint! I Stockholm är det så fin luft i dag att man säkert kan se Södertälje från Kaknästornet på Djurgården – samma avstånd – men detta var Nya York och detta var år 1968.

”Hur skulle det vara om vi steg av här?” tyckte jag till när vi kom till gränslinjen mellan delstaterna Nya York och Nya Jersey. ”Sedan kan vi gå till fots till Nyack däruppe.” – Jag satt med en vägkarta i knät och orienterade mig. När vi åkte över bron kom vi in i Nya Jersey, och när bussen hade kört ett tjugotal kilometer norrut tog Nya Jersey slut och det blev delstaten Nya York på båda sidorna om floden. Det var där som vi hoppade av bussen för att få röra på benen.

Annonser
Published in: on 2012/04/22 at 03:40  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: