Inlägg 1.469: 17 – 20 aug 1968

Arbetsdagsavbrottskostnaden

Brevet som jag just berättade om fick jag förstås när jag kom hem från Shearson-Hammill efter den sedvanliga lördagstestningen. Nu var det bara två veckor kvar av detta släp tills de var färdiga med sina rutiner för att tillämpa dem i verkligheten. Och det var då på tiden – visserligen var det ju absolut förnämligt att firman såg till att allt var klappat och klart innan de gav klartecken, men nu hade de hållit på mycket längre med att träna in sina saker än de tidigare firmorna hade gjort. Och vårt program var helt avlusat vid det här laget, så det hände aldrig något ‘intressant’.

Det började bli rentav långtråkigt, för jag hade ju inte någon direkt uppgift mer än att ‘vara till hands och se hur det går’. Jag var nu en gång sådan att jag helt enkelt inte kunde sitta med en bok eller tidning, när det hände saker ock ting omkring mig som kunde vara av ‘intresse’. Så jag kom hem vid 16-tiden mera trött än efter en vanlig arbetsdag, trots att jag inte hade gjort ett dyft. Jag kände mig faktiskt mindre trött när jag på vardagarna under den här månaden kom hem sent på kvällen. Då hade jag arbetat hela dagen, och eftersom arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd, så kom jag hem både sund och rik och pigg på dåligheter. På lördagarna, då jag bara hade ‘varit till hands’, hade ingenting alls främjats.

Söndagen därpå var återigen disig och het som det anstår en sommardag i Nya York – inga kristaller i luften längre – och Ed och jag firade vår enda dag i veckan tillsammans med att ta oss ut till Riisparken och må gott undangömda i horden av likasinnade. Vi kände oss nästan lika mycket i fred därute som hemma i vår lya, frånsett ett ord eller två med vänner som passerade förbi oss där vi låg.

På tisdagen gav jag mig ut på aktiemarknaden igen. Just då hade jag ännu inte upptäckt den verkliga orsaken till att jag gjorde det. Det var nämligen det enda legitima avbrott som jag kände att jag kunde göra under dagen, och du kommer snart att få se många bevis på det. Nu ringde jag till min mäklare hos Merrill Lynch med en order att köpa 220 aktier av General Builders, ett företag som byggde villor och radhus i stor skala. Det gjorde han, och ut flög 10.446 kronor. Jag hade efterhand börjat vänja mig vid att handskas med belopp som jag aldrig tidigare hade kunnat tänka mig att leka med, men det gick faktiskt precis lika lätt som med småsummor. Jag gissade att man kanske också kunde köpa och sälja för miljoner kronor utan att det tog nämnvärt mera på ens krafter.

Annonser
Published in: on 2012/04/24 at 10:06  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: