Inlägg 1.487: 31 aug 1968

Manhattantrafiksvårighetsövervinnandet

Detta var inte avsett att bli en rekordlång körning, så vi hämtade inte ut bilen förrän klockan 07.30 på lördagen. Vi fick en liten trevlig Plymouth Valiant. Jag stod ute i garaget för att hjälpa till när Ed backade ut bilen – sakta, sakta – och helt på egen hand fick han den till porten utan att krocka med en enda stänkskärm. Ser man på! Jag hoppade in som passagerare, och Ed svängde till vänster ut på Universitetsplatsen, tog sedan av till vänster på 13:e gatan och sedan till vänster igen på Sjunde avenyn, och efter en stund på den satt det stora skyltar för högersvängen in i Hollandtunneln.

Infarten till Hollandtunneln, New York (internet)

Ed hade inte kört på Manhattan förut, så han kände sig litet skakigare på gatorna än när han slingrade sig ut ur garaget, men det var rätt tomt på bilar, så allt gick bara bra. Och att köra genom tunneln hade han inga som helst problem med.

Inne i Hollandtunneln, New York (internet)

När min hjärna daltade med Ed och hur han skulle klara av trafiken kom jag att tänka på hur jag själv fem år tidigare hade klarat av Manhattan och tunnlarna helt på egen hand utan nämnvärd skräck. Varför var jag då nu så orolig för Ed? Jo, själv hade jag ju då kört bil och framför allt skoter i all sorts trafik i tio års tid, så allt som var nytt för mig när jag kom till Nya York var den täta trafiken och de annorlunda skyltarna – resten gällde bara att försöka hitta rätt på gatorna. Ed hade ju lärt sig att köra bil för bara ett år sedan, och inte hade han haft många tillfällen till att öva sig sedan dess heller. Så undra på att jag kände ansvarets ok vila på mina bräckliga skuldror.

Men så snart vi hade kommit upp ur Hollandtunneln var skräcken borta. Ed tyckte ju allra bäst om att köra på motorväg och klarade det perfekt. Nu kunde jag koppla av i passagerarsätet och bara må gott. Motorvägen till Delawares Åminnelsebro hade han ju kört flera gånger tidigare, men det här gången skulle bron bli annorlunda. Nu skulle vi för första gången åka över den nybyggda parallellbron strax till höger om den gamla och med all trafik på den i samma riktning.

Så pyttsan heller! Precis som förr ledde vår väg till den vänstra bron med två filer i var riktning, precis som förr. Och det nya spannet stod strax intill alldeles tomt, precis som förr. Hade vi kommit dit bara två veckor senare skulle vi ha fått åka över det – men det visste vi ju inte då. Det var dock trots allt ingenting viktigt, bara det att vi hade sett fram emot Världens Fortsatta Utveckling och blev besvikna över att inte finna någon manifestation av det på det här stället.

Annonser
Published in: on 2012/05/15 at 08:02  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: