Inlägg 1.537: 2 – 7 sep 1968

Kolonihistorieveckoslutsfinalen

Mätta och belåtna satte vi i gång hemåt. Det kändes först som att slita oss ur greppet av Den Gamla Tiden och bege oss ut i det helt okända 1960-talet – vi hade snabbt vant oss vid det obekväma men spännande livet i 1600-talets Williamsburg. Men som med mycket här i livet hade det varit roligt att komma dit och var det nu skönt att komma därifrån.

Ed ville köra, fast bara tills solen gick ner. Inga problem med det – en vacker dag skulle han självmant vilja pröva på mörkerkörning. Och han hade ju faktiskt i alla fall kört litet mörkt uppe i Buffalo, när han var där på sin affärsresa.

Efter en timme körde vi genom Richmond – dit Thomas Jefferson hade flyttat styrelsen av kolonin från Williamsburg för att känna sig tryggare – och efter ytterligare två timmar var vi i Washington. Ed gav mig ratten innan vi körde in i huvudstaden. Det var inte alls mörkt.

Som om vi inte hade fått nog av den staden vid vårt förra besök, så stannade vi där i någon timme, för det var en så underbart vacker dag med en nypa höst i luften. Egentligen såg och upplevde vi inte något nytt ovanpå vad vi där redan tidigare hade fått oss till livs.

Om körningen till till Nya York är det inte mycket att orda. Ännu en knapp upptäckte vi stulen i bilen – nu var det volymkontrollen på radion. Men Ed knep hårt till om pinnen och lyckades vrida den för att dämpa ner ljudet. Radio var egentligen inte alls något viktigt, men när man satt där i kvällsmörkret på motorvägen så hjälpte det med litet skvalprat och musik. Vi lämnade tillbaka bilen och kom hem strax före midnatt.

På lördagen efter fyradagarsveckan därefter var jag på jobbet som på alla lördagar sedan månader tillbaka – nåja, jag tjänade ju alltid in en extra semesterdag för varje sådan lördag. Men kvällen blev den här gången litet ovanlig. Trots att jag nu hade slutat upp med min gymträning – åtminstone tills vidare – så hade jag fortfarande en bit av mitt hjärta kvar i muskelvärlden. När jag därför fick veta att det var ett par stora kroppsbyggartävlingar på gång i Nya York just den dagen, så tog jag Ed med mig för att bevista en av dem. En gång i tidernas begynnelse hade jag ju tagit stackars DaNi med mig till Brooklyns musikakademi (se inlägg 118) på något liknande – och nu var det Eds tur.

Annonser
Published in: on 2012/07/13 at 01:54  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: