Inlägg 1.560: 31 okt – 2 nov 1968

Chefsbytestidpunktsobestämbarheten

Jag fick höra från mamma att de var hos Gerhardssons på tisdagskvällen och att pappa inte alls tyckte om porträttet som konstnären hade målat. Så han ville inte ha ett porträtt av sig själv i present på 70-årsdagen. Så illa kan det gå med de mest väluttänkta planer.

Punkt och slut med den idén alltså, och nu hade mamma återigen ingen aning om vad pappa skulle firas med. Hon föreslog att jag på min resa dit skulle köpa en flaska fin konjak och två flaskor champagne. Vi var alltså tillbaka till det vanliga sortimentet av 70-årsdagspresenter, vilket gjorde mig rätt nedslagen.

Det bästa att avnjuta i form av glada teaterföreställningar i Stockholm på födelsedagen skulle nog vara Glada änkan på Oscars med Jarl Kulle, ansåg hon. Också en standardgåva till en äldre herre, tyckte jag. Men jag gav henne förstås inte mina besvikna kommentarer – för jag hade ingenting bättre att föreslå. Jag hade glatt mig mycket åt idén med porträttet, för det var en originell tanke, och när det inte gick så tappade jag helt sugen.

Den 1 november fick jag återigen en ny chef efter bara ett halvår med Tom Mierswa. Den nye hette Dick Gottlieb, och han verkade riktigt trevlig – vilket jag inte borde uttrycka på det sättet, eftersom alla fyra chefer som hade fått mig på halsen på IBM hade varit trevliga. Och till råga på allt så vet jag i dag inte ens när chefsbytet egentligen ägde rum. Det kunde ha varit en eller ett par månader tidigare lika väl som någon månad senare, men den 1 november får duga som en intelligent gissning.

Den dagen var för övrigt en fin, solig dag i Nya York i motsats till vad som drabbade Örebro. Där föll det, alldeles för tidigt på året, en hel decimeter med snö under dagen, och tidigt nästa morgon fick pappa göra rent på trottoarena runt huset med sin nya snöslunga. Det var en stor, amerikansk bjässe med en 7 hästkrafters fyrtaktsmotor, som lät mera som en spinnande katt än som en knallpulverpistol. Bara arbetet med att dra fram den och göra den användbar var rätt krävande med tanke på pappas hjärta, så mamma stod i fönstret och tittade oroligt på – och tog en bild av det hela.

Pappa startar snöslungan framför garaget, Skyttegatan, Örebro (1968)

Det var viktigt att få det gjort innan staden kom förbi med sin snöplog och skottade upp gatans snö på trottoaren, för i så fall måste han sätta slungan på högvarv för att blåsa all snön helt över gatan och in i Skytteparken på andra sidan. Han skulle då tvingas att gå oändligt sakta för att slungan skulle orka med sitt jobb.

Annonser
Published in: on 2012/07/25 at 01:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: