Inlägg 1.595: 12 – 19 dec 1968

Skidskoleinlärningsmetodiken

Vår lärare åkte ner ett hundratal meter och stannade. Sedan fick en i taget åka ner till honom med många parallellsvängar och av honom där få kritik och goda råd. Sedan var det näste mans tur. Och när alla hade samlats kring läraren, var det hundra meter till på samma sätt. Efterhand kom vi ända ner – i småstötar. Och inte en enda av oss föll omkull på hela vägen ner – det var annat än Ed och jag i Windham!

Från söndagen hade vår grupp avancerat från nybörjarstadiet till mellanstadiet – där den överväldigande majoriteten av alla skidåkare hör hemma för livet. Vi blev förstås nybörjare inom mellanstadiet, men en viktig sak skilde oss från de riktiga nybörjarna: våra lektioner kunde nu hållas överallt på berget, alltså även från toppstationen på den stora linbanan. Så nu samlades vi på en tredje plats i Arosa, rätt bakom järnvägsstationen.

I den linbanevagnen var det mera plats för Ed att fotografera vad vi såg, så det blev en del bilder på vägen upp. Lägg märke till hur gråvädret på lägre höjd klarnade när vi kom högre upp.

Vy av staden från linbanevagnen just efter starten, Arosa (1968)

Utsikt från linbanevagnen på låg höjd, Arosa (1968)

Utsikt från linbanevagnen på låg höjd, Arosa (1968)

Utsikt nedåt från linbanevagnen halvvägs upp, Arosa (1968)

Utsikt från linbanevagnen nära toppen, Arosa (1968)

Linbanevagnen vid toppstationen, Arosa (1968)

Det var underbart skönt däruppe i den klara luften och det bländande solskenet. Men vi hade våra skoluppgifter att sköta, och snart bar det iväg neråt. Det var litet brantare längst upp på berget än det var längre ner, och vi började med att öva parallellsvängar på samma sätt som dagen före, med hundra meter i taget, en och en. Men längre ner blev det alla på en gång ner till läraren, efter det att han hade stannat flera hundra meter ner och viftat med stavarna. Ed och jag tog det lugnt och åkte med full kontroll – så gott vi kunde – och det gick bra även om det tog sin runda tid. Men några i gruppen ville bli först och satte igång som störtloppsåkare utan att göra några bromsande svängar, och de satte rovor nästan allihop. Läraren var inte nådig mot dem och sade till på skarpen att de skulle åka precis som han hade beordrat, om de ville vara med i hans grupp! Och det förstod man, för han var ju på sitt sätt ansvarig för allas liv och lem.

Här är ett par bilder av vår lärare – i blå jacka – med sin bångstyriga grupp vid en av mellanlandningarna på väg ner.

Vår skidlärare i blå jacka med sin grupp, Arosa (1968)

Vår skidlärare med sin grupp, Arosa (1968)

Den dagen blev det en linbanetur till toppen före lunch och två på eftermiddagen. På morgonen var det mera organisationspyssel och nyinlärning, och sådant tar tid; på eftermiddagen var det mest frågan om att nöta in redan inhämtade kunskaper. Det var en härlig dag.

Dessa två bilder av gruppen togs uppe på toppen av en professionell fotograf vid två olika tillfällen. På den här syns Ed.

Vår skidgrupp på rad, Arosa (1968)

Vår skidgrupp på rad, Arosa (1968)

Och på den här är vi båda med. Och det är en helt annan grupp. Det måste ha varit en annan dag.

Vår skidgrupp litet hur som helst, Arosa (1968)

Vår skidgrupp litet hur som helst, Arosa (1968)

Annonser
Published in: on 2012/10/07 at 06:43  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: