Inlägg 1.609: 24 dec 1968

Julklappsutdelningsdrömmerierna

Medan Ed och jag var på arbetet fortsatte astronauterna att utan vår hjälp cirkla runt månen, i radiokontakt med kontrollrummet i Houston i en entimmesstöt vid varje varv. Just när de dök fram för fjärde gången – ungefär klockan 12.00 på julaftonen – tog de sin allra bästa bild av en jorduppgång, ett rymdfenomen som de dittills hade försökt plåta flera gånger men inte dittills lyckats med. De hade bara en stackars minut på sig för detta innan månytan i förgrunden hade blivit alltför bländande ljus.

Jorduppgång sedd från Apollo 8 (internet)

Vi fick inte se denna bild förrän långt efter astronauternas återkomst till jorden. Aj, nu försade jag mig – jag hade inte tänkt att i förväg tala om ifall expeditionen fick ett lyckligt slut, men nu vet du det alltså. Ja, de kom välbehållna tillbaka hem.

Ungefär samtidigt med det fotot var det dags för skinkan och risgrynsgröten i Örebro, och med mitt besök där i färskt minne tänkte jag mera på mina föräldrars julafton än på astronauterna. Mat och julklappsuppackning som vanligt förstås. Jag hade lämnat kvar mina små paket när jag var på platsen, så att jag inte skulle behöva sända något från Amerika detta år.

Det var en hel del saker som jag hade slagit in med rimmade verser utanpå – det hörde till sedan barnsben – och av det jag minns mig ha lämnat kvar som julklapp till mamma var en bok fylld med bilder av hur de olika presidenterna hade möblerat Vita huset genom tiderna. Inredningen hade alltid präglats av de tillfälliga hyresgästernas olika smak. Det var en elegant kaffebordsbok (eng. coffee table book), avsedd att ligga framme till gästers förnöjelse. Den såg ut ungefär så här.

Bok om olika presidenters möblering i Vita huset (internet)

Hon fick också en laminerad, färgglad Amerikakarta på 1 gånger 1½ meter, fint hoprullad. Jag hade lagt den i en hård papprulle för ritningar så att den skulle klara flygstrapatserna, och det gick riktigt bra. Kartan monterade de på en tjock, tygklädd platta av något mjukt material, så att de kunde märka ut med nålar alla platser som de hade besökt eller som jag hade berättat om i brev. Den kartan hängde med familjen under hela resten av deras liv.

Pappa fick av mig en bok av Ingmar Lindmarker, Svenska Dagbladets korrespondent i Nya York. Den hette ’Ett litet Amerika: Rapport från amerikansk förstad’, och jag fick senare höra att pappa läste den så intensivt att den inkräktade på hans nattsömn. I sitt tackbrev sade han att det hade alltid varit svårt för honom att lägga ifrån sig en bra bok innan han hade läst den till slut.

Annonser
Published in: on 2012/10/20 at 09:32  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: