Inlägg 1.610: 24 dec 1968

Månlandningsföregångaren

Pappa fick också en amerikansk bok om hur Nixon hade vunnit presidentvalet i början av november. Jag köpte den bara för att jag var så imponerad över hur kvickt de hade klarat av att skriva ihop och publicera den – redan två veckor efter valdagen låg den på bokhandelsdiskarna i Nya York. Jag hade aldrig sett någonting publiceras såpass snabbt – utom dagstidningar förstås. Pappa skrev att han var litet rädd för att ge sig på den boken, för om den var lika rolig och intressant som Lindmarkers bok så skulle han missa ännu mera nattsömn. Oj då – ’rolig’ hade jag då aldrig tänkt mig att den boken skulle kunna vara!

Eftersom jag tyckte så mycket om att använda vattenpicken som doktor Saland hade ’beordrat’ mig att köpa i maj (se inlägg 1.373), så hade jag ju där automatiskt en julklappsidé. Jag köpte en i Örebro när jag var där – den kostade dubbelt så mycket som i Nya York men den hade rätt spänning på 220 volt – och det blev ju ett trevligt paket till för dem att öppna nu på den svenska julkvällen.

Och så fick de var sin prenumeration på en nyhetstidskrift – pappa fick USA:s Nyhets- & Världsrapport, och mamma Nyhetsveckan (eng. Newsweek). Dessa presenter blev mycket diskreta i julklappshögen under granen – små kort i kuvert – men rim hade jag förstås skrivit där också.

När jag kom hem var Ed redan där, och TV:n stod förstås på. Astronauterna hade fortsatt att snurra runt månen, sysselsatta med att identifiera och fotografera markytan under sig – en av de viktigaste uppgifterna de hade var att just rekognosera terrängen på de redan utvalda alternativen till ställen där den framtida månlandningen skulle ske.

Sovjetunionen hade sänt ett obemannad rymdskepp till månen några år tidigare – deras 2,7 meter stora farkost ’Luna 9’ landade där den 3 februari 1966.

Luna 9, 1966 (internet)

Själva landningsmodulen utgjordes av ett 58 centimeter stort klot, som släpptes ner av ’Luna 9’ från 5 meters höjd, och den såg ut så här sedan den hade fällt ut sitt metallhölje och sina fyra antenner.

Den utfällda landningsmodulen, Luna 9, 1966 (internet)

Detta är en av fyra bilder av månytan som landningsmodulen tog av månens yta och sände till jorden. Avståndet till horisonten på bilden är bara 1,4 kilometer på grund av modulens ringa höjd.

Månytan fotograferad från landningsmodulen, Luna 9, 1966 (internet)

Från landningsmodulens mätningar som rapporterades till jorden stod det klart att månmarken var hård och stabil att landa på. Denna viktiga uppgift gjorde att våra astronauter nu kunde koncentrera sig på att studera topografin för att säkerställa att det planerade rymdskeppet inte skulle hamna på någon vinglig bergstopp.

Annonser
Published in: on 2012/10/21 at 10:05  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: