Inlägg 1.621: 4 jan 1969

Småsaksinköpsarbetet

Mammas födelsedag nalkades. På fredagskvällen hade jag legat och funderat på något lustigt som jag kunde köpa till henne – de ’riktiga’ presenterna låg redan i Örebro sedan mitt besök i december. Hon hade berättat i brev om vilken vargavinter de hade, och i det sammanhanget sagt att man borde ha ansiktsskydd på för att gå ut. Det hade jag läst som bara ett uttryck för hurpass kallt det var, men nu kom jag på att ta det bokstavligen.

Så jag bestämde mig för att skicka henne just ett ansiktsskydd. Jag hade sett de mest vansinniga saker i den vägen på gatorna i Nya York, och nu skulle hon minsann få något sådant av mig. Jo, jag begrep förstås att i den anonyma storstaden kunde man ha vad som helst på sig men inte alls i Örebro – och det var förstås därför jag skulle köpa något alldeles gräsligt amerikanskt. Om hon verkligen hade behövt ett ansiktsskydd kunde hon ju själv ha köpt ett ’stilriktigt’ i Örebro.

Jag gick därför på lördagen till en motsvarighet till det svenska Buttericks, och det var just där som de hade slikt krafs. Jag köpte för en ringa penning en ansiktsmask med små pälsbitar, sydda i kors och tvärs utanpå en mask av tunt tyg, och när man tog den på sig, så såg man ut som en vanställd katt i ansiktet. Jag vet inte om pälsarna var riktiga eller fusk, men det spelade ju ingen som helst roll. Och inte heller att den såg fruktansvärt hemsk ut, för när man hade satt fast masken med ett gummiband runt huvudet så kunde ingen känna igen en.

Tyvärr tog jag ingen bild av eländet så att jag här kunde dela med mig av nöjet – jag bara lade in masken tillsammans med ett brev i ett tjockt brunt kuvert. I brevet skrev jag att den var avsedd som en födelsedagpresent, men eftersom jag var mån om hennes kinder ville jag att hon inte skulle vänta till den riktiga dagen med att använda detta effektiva skydd mot kung Bore – han skulle själv springa och söka skydd, om han finge se henne med den masken på.

”Jag går inte med när du har det här på”, sade pappa när han såg henne med ansiktsmasken. Mamma skrev till mig om detta redan långt före födelsedagen, och hon berättade också att när hon visade masken för deras vänner hade alla haft ”vansinnigt roligt”.

Jag gick ett ärende till på lördagen. Det var till Fordbutiken på Manhattan, och nu var den öppen. Men deras reservdelslager hade stängt på lördagarna, så återigen fick jag ge mig hem utan bilklocka och hastighetsmätarglas. Jag fick bara hoppas att pappa skulle ha mera tålamod än jag själv när det gällde dessa detaljer.

Annonser
Published in: on 2012/11/08 at 22:28  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: