Inlägg 1.648: 14 feb 1969

Odontologiöverraskningarna

På fredagen var det S:t Valentins dag, något som Ed och jag tyckte var urdumt och brukade fnysa åt. Men det här året var jag för upptagen av att tänka på mitt stundande tandläkarbesök för att fnysa åt någonting annat.

På morgonen gick jag alltså som avtalat var till doktor Saland. Jag väntade mig att min nya, konstgjorda framtand skulle sättas fast ovanpå det som var kvar av den gamla. Icke så. Den gamla skulle borras bort så att bara en pinne av den fanns kvar och sedan …

Jag hade vid det laget svimmat i stolen, så jag fick aldrig höra vad det var som skulle hända efteråt.

Till råga på eländet skulle han ge mig en spruta i munnen för att det inte skulle göra ont. Jag ville aldrig ha en spruta hos tandläkaren – det skulle göra ont, det hörde till livets fasor. Men han lyckades övertala mig att acceptera sin spruta. Att få den var förstås en hemsk upplevelse, men efter det gjorde det faktiskt inte ont. Han ville mig så väl, min gode doktor.

Han borrade och borrade, och jag satt hela tiden i spänd förväntan att det plötsligt skulle kännas så som det alltid gör, men det kom inte, och jag lyckades faktiskt slappna av litet grann. Efter en halvtimmes borrande var det över, och han satte på en provisorisk framtand av plast för att (a) skydda pinnen som var kvar av den gamla tanden, och (b) tillåta mig att skratta. Jag hade inte den minsta lust att skratta.

Medan jag pinades i doktor Salands stol avblåstes en lång hamnarbetarstrejk i Nya York. Den hade fått massor av fraktfartyg att ligga på redden fullastade med bland annat tidskrifter från Örebro som inte hade kunnat lossas sedan den 20 december, då strejken började. Hamnarbetarna hade en enorm makt i Nya Yorks hamn. Som ett flagrant exempel på det vill jag nämna att just den 18 mars varje år inte ett enda fartyg i Nya Yorks hamn lastades eller lossades, oavsett behov. Men det var inte på grund av någon strejkaktion. Det var fackförbundets ordförande Thomas Gleasons födelsedag!

Gleasons födelsedag den 18 mars är faktiskt än i dag en betald helgdag för hamnarbetarna i Nya York. Jo, den är benämnd ‘Gleasons födelsedag’!

Hamnarbetarnas fackföreningsmärke

Hamnarbetarstrejken hade vi naturligtvis hört talas om i TV-nyheterna vareviga dag alltsedan jul. Men jag har inte berättat något om den tidigare, för den berörde oss mycket litet. Bara det att nyheterna varje dag påminde mig om att jag inte hade fått några svenska veckotidningar på mycket länge. Breven gick ju med flyg, så de kom fram som vanligt – fast de tog av någon anledning sju dagar på sig i stället för de vanliga fyra – och julens postpaket var ju redan avstökade när strejken bröt ut. Lustigt nog kom det på samma dag som strejken avblåstes en Veckojournal till mig från Örebro, sänd av mamma med flyg, och jag förstod varför. Hon hade tyckt synd om mig som inte hade kunnat få ett tryckt ord att läsa från den civiliserade världen på nära två månader.

Annonser
Published in: on 2012/11/25 at 09:29  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: