Inlägg 1.656: 2 mar 1969

Modelljärnvägsbehovstillfredsställandet

Vädret var underbart, soligt och vinterkallt. På gatorna i Nya York klättrade man fortfarande över vallar av snö som låg kvar längs rännstenen alltsedan den stora nordostanstormen tre veckor tillbaka. Och skidföret uppe i Windham var perfekt – vi kunde inte ha fått en bättre söndag däruppe än den här. Vad hade jag gjort på vintersöndagarna tidigare i mitt liv?

Men bortsett från skidåkningen hade vintern annars inte mycket som behagade mig utomhus. Det var en årstid som bäst genomlevdes inne i värmen, och nu med den härliga färg-TV:n var allt perfekt. Men jag hade också gett mig på att odla mitt järnvägsintresse, som jag ju hade haft alltsedan barndomen (se inlägg 71). Det stora matbordet var underbart att ha när vi hade vänner på middag, men det var ju inte så värst ofta, och jag kom därför på en alternativ användning för det – en modelljärnväg.

Jag valde förstås den minsta skala som fanns för min järnväg. Den hade en 9 millimeters spårvidd, och den här bilden från internet av några spår och ett pekfinger kan ge dig en uppfattning om hur smått allting var på min modell. Den var gjord i skalan 1:160, vilket kallades N-skala. Om Z-skalan med sin 6½ millimeters spårvidd hade varit uppfunnen år 1969, så hade jag säkert valt att använda den.

Modelljärnvägsspår i N-skala och ett pekfinger (internet)

Modelljärnvägsspår i N-skala och ett pekfinger (internet)

Bordet med sin 190 x 94 centimeters yta räckte bra till för en komplett järnvägsanläggning, men det var ju också vårt matbord och pysselbord. För att kunna gå från den ena användningen till den andra kom jag på idén att använda en ordentlig träskiva av precis samma mått och lägga den ovanpå bordet. Med min järnvägsmodell byggd ovanpå den kunde hela skivan lyftas upp och stå lutad mot väggen när bordet skulle användas till ’annat’. Det gällde bara att ta bort allt som var löst på järnvägsskivan när man reste den mot väggen – sådant som till exempel lok och vagnar.

Det var redan från början inte bara en slät träskiva – den hade också en centimeterhög list undertill runt kanterna och också tvärsöver på ett par ställen, detta för att ge plats för alla de elektriska kablar som järnvägen behövde ha för tågdrift och spårväxlar och signaler. En stor del av allt arbete med modelljärnvägen utfördes faktiskt under skivan, och då var det bekvämt att kunna lyfta upp hela skivan på sned för att komma åt.

Nu skall ingen tro att jag ofta sysslade med den här järnvägen. När spåren en gång hade lagts ut och några hus hade monterats fast, så kom skivan nästan alltid att stå mot väggen som en ’dekorativ väggprydnad’.

Annonser
Published in: on 2012/12/06 at 17:20  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: