Inlägg 1.659: 9 mar 1969

Skidbacksflärdfrihetscharmen

Trippen upp med ankarliften gick genom tät skog – och där fanns det inte några skidåkare på väg ner. Det tog oss åtta minuter att komma upp till toppen, och det var faktiskt roligare än att bara sitta i en dinglande stol – man stod ju på sina egna ben och åkte skidor med puff bakifrån. Genom att våra liftskidspår längst upp vände utför, gled vi helt automatiskt igång, iväg från ankaret, utan att ens göra någonting. Jag hade haft vissa föraningar om avstigningsproceduren på vägen upp, men Ed var så klok att han bara slog bort allt sådant prat.

Höjden till toppen, mätt vertikalt, var bara 325 meter, men vår första nerfart tog 15 minuter – vi visste ju då inte vad som skulle hända runt varje hörn i den smala, trädkantade, slingrande backen – men därefter tog den bara 6 minuter. Vi fullbordade sammanlagt 18 nerfarter under den dagen.

Ed förde statistik på allt detta, och det är därför som jag kan ge dig alla dessa exakta siffror.

Det fanns ingen skidskola där – i varje fall såg vi aldrig några klasser organiserade i linje i backen. Antagligen kunde man få fatt i en privat lärare om man så ville, men det är mig obekant. Och jag vet inte ens om de ansade skidbacken mekaniskt eller lät åkarna själva göra det i den nyfallna snön – många tycker ju att det är himmelskt att få åka i nysnö. Jag fastnade alltid när jag skulle försöka.

De serverade lunch inne i sin lilla barack. Man fick ta maten själv. Det var inte mycket att välja på, men de hade den sorts hemmalagad mat som fyllde hungriga magar. Stångkorv, potatismos, ost och bröd och mjölk och kaffe, husmanskost som passade både amerikansk och svensk smak.

Catskills skidcenter kom att byta namn år 1973 till Vildkattens skidcenter (eng. Bobcat Ski Center), och genom alla åren framöver beslöt de att låta allt få förbli vid hur det var och inte söka konkurrera med de stora skidbacksjättarna. Just det gjorde att de behöll sin aura av familj och gamla tider ända fram till år 2005, då Vildkatten lade sig till ro.

Här är tre internetbilder från Vildkatten – alltså Catskills skidcenter – tagna omkring år 2004, men de kunde likaväl ha tagits av mig själv år 1969, så likadant såg det ut.

Catskills skidcenter, Andes (internet)

Catskills skidcenter, Andes (internet)

En av backarna, Catskills skidcenter, Andes (internet)

En av backarna, Catskills skidcenter, Andes (internet)

En annan av backarna, Catskills skidcenter, Andes (internet)

En annan av backarna, Catskills skidcenter, Andes (internet)

Vi betalade bara 26 kronor för en dags skidåkning där, vilket var bara en bråkdel av vad Windham hade kostat, och lunchmålet kostade också bara en spottstyver. Vi gav oss iväg tillbaka till Nya York med bussen klockan 16.00 efter en underbar dag med sol och blå himmel och massor med snö. Alla måste ha varit lika nöjda, för Ed och jag kom att återvända med butikens buss till Catskills skidcenter många gånger under de närmaste åren.

Annonser
Published in: on 2012/12/08 at 02:38  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: