Inlägg 1.660: 10 mar 1969

Färgartilleribombardemanget

På måndagen fick jag ett brev från mamma, och jag tänker inte relatera här att hon igen hade fått blåskatarr – det hörde faktiskt inte alls till mitt liv. Men hennes kommentar om en egenhet i den svenska sjukvården i det sammanhanget var för festlig att bara hoppa över. Så här skrev hon:

”Ringde i dag till en alldeles ny läkarcentral och fick tid där i morgon klockan 09.00. Ringer man till privata läkare så får man vänta i minst 14 dagar. Då är man antingen frisk eller död. Man bör helst beställa tid när man är frisk och hoppas att man blir sjuk innan man skall dit.”

Undra på att denna läkarcentral blev hennes replipunkt i alla de 36 år hon hade kvar! Och dessutom låg den nära henne, vid Hamnplan i Örebro.

Beträffande brevgången var hon upprörd över att det numera tog mellan 7 och 10 dagar för ett brev att komma från Nya York till Örebro, och över att Sveriges inrikesporto hade höjts från 45 öre till 55. Allt blir bara sämre, så oj oj oj!

Svenskt frimärke för inrikes brev, 1969 (internet)

Svenskt frimärke för inrikes brev, 1969 (internet)

Jag var också upprörd, fast det gällde något som jag själv hade ställt till med. Jag hade hört ett svagt skrammel inne i den fina televisionsapparaten. Det var en plåt som vibrerade mot en annan, och skramlet försvann när jag tryckte till den. Men när jag fumlade efter den lösa plåten råkade jag komma åt en knapp för färgkontroll, och detta skapade rent kaos.

Det satt tre hemliga knappar inuti, en för var färgkanon: rött, blått och gult. Om man rörde blåknappen, då blev bilden antingen blåaktig eller apelsinfärgad. Rödknappen gjorde bilden antingen röd eller grön. Och om man rörde vid gulknappen blev bilden gul eller lila. Rörde man vid två av knapparna för att snabbt korrigera sitt misstag, då blev det aldrig bra – för att inte tala om alla tre knapparna. Gav man mycket av alla färger blev det inte alls bra – det borde ha varit lösningen, men nej, då blev bilden pastellfärgad och disig. Och med för litet färg blev bilden mörk, och det röda hamnade då också litet vid sidan.

Gissa hur krångligt det var att få rätt balans igen med hjälp av tre knappar. Man kunde lyckas någorlunda, men så bytte man till en annan kanal, och då var hela färgskalan fel. Och även på samma station kunde ett program bli rätt i färgen, medan ett annat inte alls blev bra. Jag trodda att jag skulle bli heltokig. Tänk bara – jag ringde nästan efter en reparatör!

Men efter en hel veckas trägen möda råkade jag till slut helt av en slump att få perfekt balans igen, på alla kanaler och alla program. Om det skulle skramla igen så finge det vara – mina fingrar ämnade inte ge sig in dit igen! Aldrig i livet!

Annonser
Published in: on 2012/12/08 at 11:10  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: